Rösta!

Nu tjejer behöver jag lite hjälp! Vad med och tyck, vad ska jag ha på mig imorgon? Maken tycker att jag "är fin i allt". ;)
Observera att ni ska ignorera det trötta och osminkade ansiktet, och håret behöver jag väl inte ens nämna.

Alt. nr 1

Alt. nr 2Alt. nr 3

En älskling

Alltså ibland kan man ju inget annat än å smälta!
Sönerna kommer nedfarande för trappan i samlad trupp, storebror först och lillebror efter.
- Jag är en racerbil, deklarerar Liam susar iväg med en ljudligt vroooom.
- Å jag är en hund, utropar Måns glatt och skyndar efter sin bror.
I vardagsrummet dyker de på Nora som ligger på sin filt och kikar förvånat på de högljudda syskonen.
- Woaff, woaff, jag ska äta upp Nora! morrar Måns och mumsar försiktigt på hennes ena ben.
-Nej Måns! utbrister Liam. Det får du inte göra, hon är ju vår älskling!

Åååååhh, gosebarnen! :D

Här har ni förresten lilla fröken i hennes nya byxor med hängslen. :)

Rapport

Jo vi var till Ikea igår efter dagis, jag och barnen. Men givetvis så hade de ljusstakarna som jag var ute efter tagit slut *snyft*. Men på något konstigt vis kommer man ändå alltid hem från Ikea med en fullpackad kasse ändå. ;)

Idag hämtade jag min klänning från Hm som jag skrev om tidigare. Jag har inte hunnit prova den ännu, för kvällen har varit full av matlagning, disk, tandborstning, sagoläsning, amning, osv. Emil är på möte och jag fick sköta ruljansen själv. Men jag ska prova den (typ nu kanske istället för att sitta här?) och om den känns rätt så blir det nog den och några snygga smycken på fredag när vi ska iväg. Då blir det middagsshow och hotellövernattning i Stockholmo. Emils firma bjuder alla anställda med respektive... de har jubileum. *trevligt*

Passade också på och köpte byxor till pojkarna och strumpbyxor till Nora.. så nu är outfiten till julafton färdig, klänning och tröjor har jag ordnat sedan tidigare.
Köpte också ett par urcoola jeans till Nora också, med hängslen! Från killavdelning förvisso, men jag tror nog att de ska passa henne ändå. ;)

Nu ska jag nog ta och plocka undan det sista här hemma och sedan göra ett ryck med tvätten. Emil har lovat att ta med något gott hem till mig när han kommer, så då blir det nog syndande i soffan. Snaaaart ska jag sluta upp och äta onyttigheter på kvällarna... men inte just ikväll.. ;)

Tidsoptimisten

Jag är tidsoptimist, så är det. En dålig sådan. För jag är dessutom alltid stressad. Jag är liksom inte den där tidsoptimisten som tänker skitsamma, ta det lugnt, vi hinner, det ordnar sig.
Nej, jag är tidsoptimist på det viset att jag tror att tiden ska räcka till så mycket mer än vad den gör. Jag ska bara lägga undan tvätten, tömma soporna, osv innan vi ska åka. Bädda sängarna borde jag ju hinna med dessutom, å jäklar nu är vi sena igen..

Det är ju också en grej, jag avskyr att komma försent. Trots det är jag tyvärr oftast sen. För jag tror att jag ska hinna med så mycket mer än vad jag gör. Dygnets 24h räcker inte till. Fast det är ju bara att inse att även om dygnet hade 40h så skulle jag inte tycka att det vore nog.

Å tre barn har jag. Tre små barn. Allt tar längre tid med tre barn, mycket längre tid. Efter att jag har lagt undan tvätten, tömt soporna och bäddat sängarna och vi redan är sena så ska jag få ihop alla tre barnen för att komma iväg. Det är en fyraåring med tusen saker i huvudet som han bara måste berätta just då! Och inte kan han prata och sätta på sig skorna samtidigt heller. (Varför fick jag söner?! Flickor måste ju kunna göra två saker samtidigt, eller är det något man lär sig som vuxen?)
- Mamma, mamma! Men ÅHH mamma, lyssna då!
- Ja älskling jag lyssnar, sätt på dig skorna nu. svarar mamman med lätt stress i rösten medan hon letar efter lillebroderns mössa.
- Men mamma titta då, titta när jag pratar med dig!
- Inte nu Liam, vi har bråttom, kan vi inte prata om det här i bilen? Sätt på dig skorna nu! säger mamman i ett och samma andetag medan hon sätter på lillebrodern mössan.
I samma ögonblick ger lillebrodern ifrån sig ett iltjut, sliter av sig mössan och springer sin väg. Just det, lillebror är snart 3 och kan själv. Han kan sätta på sig mössan själv minsann och är nu så förnärmad av moderns oförsiktighet att det kommer krävas flera minuters lirkande för att få med honom ut i bilen frivilligt. Ofrivilligt skulle gå fortare, det går att bära skrikande barn under armen. Problemet är bara att det är en lillasyster som ska med också, och bära henne i babyskyddet samtidigt som man släpar trotsig bror under armen.. nä det funkar inte. Lillasyster förresten, luktar det inte skumt om henne där hon sitter påklädd fastspänd i babyskyddet och väntar. Jo, visst har hon bajsat.
- MAMMAAA, kan du inte lyssna på mig?! ropar 4åringen, fortfarande utan skor på fötterna.

15 minuter senare är vi ute vid bilen. Rekordsnabb bytning på bebben, massvis med tramsigt joller med mellanbrodern och en stunds lyssnade på storebrodern med JAG satte på honom skorna, så tog vi oss faktiskt ut. Nu ska man bara spänna fast alla tre i bilen i sina respektive bilstolar... bara och bara, det kan bli ett riktigt äventyr det med.

Egentligen skulle alla flerbarnsföräldrar ha medalj bara för att de lyckas ta sig utanför dörren varje morgon, oavsett om man kommer i tid eller inte.
Fast jag tycker att det är viktigt att komma i tid, jag måste bara lägga undan tvätten först...

Måste bara..

visa hur Nora såg ut häromkvällen när hon vaknade efter en tupplur. Ena ögat är jättekläggigt på henne (lite förkylt) och under tuppluren hade det satt igen helt... hon kunde inte öppna ögat. Men lika glad för det var hon. :D
Det löste vi med lite koksaltlösning på en bomullsrond sen...
Nu måste jag skynda mig härifrån innan vi kommer försent till bvc. Besöka bloggvärldens invånare får jag göra sen!

Vardag

Jag har flera texter som ligger och pyr.. flera inlägg som jag klurar på i huvudet. Men jag hittar inte riktigt ron att sätta mig ned och få de på pränt just nu. Så det får bli sånt simpelt vardagsinlägg idag istället.

I söndags var min far här med mina småsyskon(som är jämngamla med mina barn) och åt lunch. Trevligt! (Vinkar till pappa om du läser det här.)
Igår var jag iväg och fikade med en kompis på kvällen. Det var åååår sedan vi träffades så det var också trevligt och lite underligt på en och samma gång.
Idag blir det bvc med lilljäntan och sedan hämta storebröder på dagis. Funderar på om vi ska tag en sväng till Ikea när jag hämtat dem. Jag har sett ut två adventsljusstakar där som jag vill ha. Och så skulle ju Liam bli så glad, "snälla mamma, kan vi åka till Ikeeeeeeaaa?!?". Jag gissar att det är lekrummet och korven som lockar.. ;)
Imorgonkväll har Emil möte heeela långa kvällen = trist.
Torsdagen tror jag är tom än så länge och på fredag bär det iväg till huvudstaden för övernattning. Då ska vi lämna bort Nora till barnvakt för första gången.. dessutom över natten. Känns skiiiitläskigt! Hur ska JAG klara mig en hel natt utan henne?! Att HON klarar sig tvekar jag inte en sekund på.. ;)

Annars sitter jag främst med sånt här just nu:Det är mycket som ska tänkas på när huset ska byggas till och fixas...

Ny frilla..

Så har man börjat bli flintis igen då. Det dröjde den här gången.. har för mig att de tidigare amningsperioderna så har håravfallet kommit fortare. Men en sak är säker; jag tappar hår och det i mängder.

Längst med hela hårfästet har jag en halv centimeter bred gloria just nu. En gloria av ljus stubb. Och vid tinningarna går dessutom stubben ännu längre in. Jättesnyggt.
Dessutom hamnar håret överallt. Långa mörka hårstrån överallt. Handfatet, sängen, golven osv.
Men... det växer ut igen.

Grabb-power!

Idag har grabbarna lagat middag åt grabbarna. Liam, Måns och Emil har stekt korv, gjort eget potatismos och kokat grönsaker. Sönerna äter i köket och Emil sitter med. "Killar kan!" tycker Emil och tillägger:
- Grabb-power!!!
Sönerna tittar på sin stora hjälte och håller med till fullo.

Själv har jag förätit mig på lördagsgodis och mår illa. Ska åka till affären snart dock, och se om jag hittar något annat gott åt mig och Emil och mumsa på.

Trevlig helg på er alla!

BTW

Läser på jordnötspåsen:
"Kan innehålla spår av nötter"

????
Det får vi väl sannerligen hoppas...

Bokbro

Måns har varit hemma sjuk i några dagar. Idag var han faktiskt pigg hela dan, bara lite snorig. Lite tråkigt hemma utan storebror som var frisk och fick gå i förskolan. Då får man sysselsätta sig med det man kan komma på... det vart en lååång bro av alla barnböckerna i vardagsrummet. Inte ramla i vattnet!

Nu blir det ett snabbt besök i bloggarnas värld och sedan ska jag kika på Lost medan jag plockar iordning lite grann inför morgondagen. Då ska vi på vigselmottagning(kan man säga så?). Vännerna gifter sig imorgon i stadshuset i Stockholm och sedan bjuds det på lite gott. :D

Lite matbloggning dårå..

Veckan som var försvann så fort och jag missade att fota flera dagar. Men en snabb blandning av de senaste middagarna kommer här:
Kycklingspett med jordnötssås. Bastmatiris och stekt blomkål, broccoli och böngroddar.




Fullkornsspaghetti med lax och räkor i en sås med färsk chili och saffran. Paprika, morot och oliver i vinägrett till.



Kokt potatis och köttbullar med kryddpeppar och senapssås. Vitkålssallad, tomater och stuvad spenat.




Och så kvällens middag... gräddig vitlökspotatis och fylld lax. Stekt bönsallad med rödlök, gröna bönor och kidneybönor och så grönsallad och riven morot i balsamvinäger.
Laxen la jag en halvsida i en ugnsform, skar några fickor och saltade och pepprade. Gjorde en röra på lite yoghurt, majonäs(lätt använde jag), en halv hackad rödlök, röd stenbitsrom, lite citron, dill (från frysen) och s&p. Fyllde fickorna i laxen med majonäsröran och kletade sedan in det som vart kvar ovanpå laxen. In i ugnen på ca 220grader i kanske 20min. De sista 3 minutrarna fick dessutom en burk med skalade räkor i lake göra sällskap på toppen. Det var precis så gott som det lät! =D

Barnen

Några bilder på mina underbara barn.

Måns i egenhändigt gjort halsband.

Såhär förtjust är Nora i sin storebror, och storebror i sin Nora.

Glad tjej som sitter så bra i stolen.

Måns somnade i bilen hem och hamnade på soffan.. till Sivans stora glädje.

Titta så duktig Liam är på att klippa! (En rymdraket såklart, om ni undrar.)

Saffransscones

Scones tycker jag är perfekt mellis vid den här årstiden. Då vill man gärna ha något varmt och gott till eftermiddagen när det ruskar ute. Och så är det lagom lätt för barnen att hjälpa till å rör ihop också. :)
I veckan gjorde vi scones efter det här receptet. Vi smaksatte med saffran och russin och sedan åt vi med blåbärssylt. Har man en skvätt vispgrädde hemma så är det nästan godare.. :)
Och så givetvis en gooood latte till.

Ilska

Krasch, bom, BANG!
Jag hör hur något far nedför trappan, tar i ett trappsteg i färden och landar slutligen på hallgolvet nedanför med ett ljudligt brak. Fortsätter och puttar vagnen fram och tillbaka i vardagsrummet. Snart sover hon, bara några drag till.

Duns, duns, duns.
Där tog nästa sak en luftfärd från övervåningen. Jag andas in djupt, håller andan en stund och släpper sedan långsamt ut luften genom mina sammanpressade tänder. Snart-femåringen är arg. På vad är mindre viktigt, det är det ingen som riktigt minns längre. Men ned för trappan far det leksaker och böcker i en väldig fart. Han är arg med besked.

Puttar vagnen en stund till och räknar till tio tyst för mig själv, om och om igen. Dagdrömmer om olika sätt att ha ihjäl en snart-femåring. Strypning hamnar överst på önskelistan. Stannar vagnen, ja hon har somnat. Står stilla en stund till och samlar mig. Försöker slappna av de krampaktigt sammanbitna käkarna och släpper tankarna på strypning. Med ett djupt andetag sätter jag fötterna i rörelse och kliver ut i hallen. Duckar för en nalle och kikar upp på åskmolnet där vid trappans topp. Jag går upp till honom och sätter mig på huk mittemot med händerna i ett fast tag om hans överarmar. Jag är tyst, räknar återigen till tio för mig själv och känner hur käken återtagit ett krampaktigt läge. Snart-femåringen tittar tveksamt på mig och bryter slutligen tystnaden:
- Nu är jag arg på dig! säger han bryskt. Riktigt arg!
Inom mig ler jag. "Riktigt arg".. gissa vart han har fått det ifrån. Men jag låter inte den inre munterheten lysa igenom, utan kör standardtalet. Det där om att "såhär gör man inte", "så får man inte bete sig", "man får vara arg men man får inte... "osv. Avslutar med att tala om att jag är arg på honom. För det är jag ju. Riktigt arg.

Dividerar med mig själv. Den impulsiva sidan vill skrika åt honom, kasta in honom i hans rum och tala om för honom att han minsann kan glömma den där risifruttin till mellis som jag köpt speciellt för hans skull. Den sidan vill vara riktigt, jädra barnslig och komma på något bra straff att hämnas med. Den andra sidan skakar på huvudet åt sådana dumheter. Vad skulle jag få ut utav det - en ledsen och hungrig son och en trapp fortfarande full av leksaker.

En kompromiss blir nog bäst här, först får han ställa tillbaks alla böcker, sedan tar vi mellispaus med risifrutti och slutligen får han plocka undan resten av leksakerna. Sonen gnäller men gör som han ska. Känslorna svalnar och ett mellanmål är vad vi alla behöver då, ny energi.

Senare den eftermiddagen är alla leksaker undanplockade. Sonen tittar på mig med stora ögon och undrar om jag fortfarande är arg på honom. Jag svarar att nej, nu är jag inte arg längre. Men jag var väldigt arg och ledsen. Å fast att jag ibland är väldigt arg på honom så älskar jag honom alltid. Det tar, jag ser det, ögonen hans är tårade. Passar på att krama honom lite extra, får tillbaks de där käraste orden att han "äskar" mig med.

Lugnet är återställt, kärleken bevisad och ilskan försvunnen. Det håller i sig i dryga halvtimman. Sen är han arg för att det inte blir fiskpinnar till middag. Riktigt arg.

Favorit

En gammal klassiker som bara är så galet bra! Hur mycket har vi inte skrattat till denna...
Obs - ljudet på!

Kalasfunderingar

Liam vet att hans födelsedag närmar sig. Efter jul och så ska det vara snö ute.. så mycket vet han. Men tålamodet är det sämre med, helst vill han fylla år imorgon redan så att han kan få ha sitt kalas! Ända sedan han var på kalas för två dagiskompisar på Nickis, så har han inte pratat om annat än när han ska ha sitt Nickis-kalas. Å är man inte snäll så får man inte komma på hans kalas, hotar han både mig, fadern och brodern med. ;)

Häromdan gjorde jag allvar i att tala om för honom att det inte blir något kalas på Nickis. Jag tycker att det är alldeles för dyrt, hundra kronor per barn med ett minimum på åtta barn bli en ganska saftig kalas-budget. Kanske nästa år då Liam och Måns går på samma avdelning på dagis. Då bli det kanske ett Nickis-kalas för båda två och dagisgruppen.
Hursom så sa jag som det var; inget kalas på Nickis. Sålde istället in idén om ett kalas härhemma, i valfritt tema. Hittade den här sidan med olika kalasteman, och Liam kom ganska snart fram till att ett dinosaurie-kalas var hans melodi. Jättebra, det kan jag fixa. Måns hängde också på och föll för brandbilstemat. Perfekt, det ordnar jag. Måns fyller ju före Liam, så det var ju bra att han också hittade något som föll honom i smaken.
Så så blir det - ett varsitt kalas med en handfull kompisar och varsitt tema. Sedan tar vi ett gemensamt släktkalas på det. Det är tur att Nora fyller i juli... *pust* ;)

Idag är pojkarna hemma från dagis. Vi ska till logopeden med Liam i eftermiddag, så de fick stanna hemma så att jag har gott om tid att ta mid dit med dem. Jag är lärt mig min läxa efter förra veckans misslyckande.

Då kom vi i vad jag tyckte var i god tid innan. Hade en kvart tillgodo och skulle bara parkera bilen, betala parkeringen och ta mig in med alla tre. Nora började kinka lite i baksätet lagom till att jag svängde in på sjukhusområdet, men det gjorde inte så mycket... vi var ju precis framme så hon skulle få komma ur snart och ammas i väntrummet. Svänger in på den stora parkeringen närmst logopedmottagningen. Börjar ana oråd då det står tre bilar och väntar precis vid infarten till parkeringen. Fullt! Inte en plats.
Sedan cirkulerade vi efter en parkeringsplats i 35 minuter!! Letade på alla öppna parkeringar och garagen. Nora gick från frustrerat gnäll till att skrika helt hysteriskt och jag började dessutom blöda näsblod rätt ordentligt. Då gav jag upp.. insåg att även om jag skulle lyckas få en parkering precis DÅ så skulle det ta sådan tid att ta mig till mottagningen med alla tre barnen att tiden skulle ha hunnit gått ut. Ringde till logopeden och sa som det var och körde sedan hem med näsduk mot näsan, gråten i halsen och en Nora som hade tystnat av ren utmattning. Fy så maktlös jag kände mig där i bilen med henne skrikandes i baksätet... det fanns ju ingenstans där jag kunde stanna och plocka ur henne, och så var jag stressad och sen och hoppades att nu, nu kanske det öppnar sig en lucka för oss snart! Vad förtvivlad hon måste ha varit när hon skrek så pass att hon tillslut somnade.

Så idag blir det inget dagis för the grabs. Vi åker några timmar innan tiden är inbokad. Tar en sväng förbi sjukhusområdet och ser om det finns plats där. Gör det inte det så kör jag vidare ned på stan och parkerar där. Tar Måns i vagnen, Liam på ståbrädan och Nora i sjalen och går upp till sjukhuset. Det går, bara jag får lite tid på mig.
Bussen skulle också funka, men vi behöver handla efteråt så då blir det enklare med bilen.

Så hörrni.. önska mig lycka till idag! ;)
För övrigt kan jag berätta att logopedbesöken går bra. Just nu tränar vi(jag med Liam) på att höra skillnad på P och T. Just nu blir det mest P när Liam pratar - tappa blir pappa, osv. Logopeden tycker att hon hör skillnad varje vecka, så det är ju mycket positivt.

Kvinna

Jag är väl kvinna helt enkelt. Och det är väl en ganska kvinnlig egenskap, nedärvd från mina kvinnliga förfäder. Eller nedlärd kanske, för det är nog en produkt av miljö snarare än arv.

Jag pratar om tjurigheten, den kvinnliga varianten. Den som lägger armarna i kors, snörper med munnen och svarar med ett ilskt "ingenting!!" på frågan om vad det är för fel. Tjurigheten som kan sitta i tystnad och vänta i flera dygn, utan att visa sitt fula ansikte. Tålmodigt inväntar den Misstaget, så att den kan få explodera i ren och skär ilska.

Det värsta är dock inte själva Tjurigheten, utan dens närbesläktade följe - Bitterheten. Bitterheten trivs i Tjurighetens sällskap. Den nästlar sig in och tar över. Och den försvinner inte i samband med ett ilskeutbrott... oftast orkar den inte ens med utbrott av sådan art. Bitterheten förlamar, förslappar och äter upp en inifrån. Tills det ingenting finns kvar.

Jag vägrar bli bitter. Jag är herre (fru?) över mitt eget liv! Jag kämpar varje dag emot mina kvinnliga instinkter. Instinkterna som säger åt mig att sura, vara tyst, låta honom läsa mina tankar. För egentligen är det ju ganska enkelt, men så svårt ändå - säga som det är! Tala om i klarspråk vad som är fel och vad jag förväntar mig/vill ha istället.
Jag förväntar mig inte att E ska lyckas sortera tvätten riktigt, trots det så tycks jag förvänta mig att han ska läsa mina tankar. Taskigt!

Jag bestämmer själv vad som är okej för mig, och vad som inte är okej. Det är upp till mig att se till att de i min närhet vet om vad som gäller. Sedan slutar mitt ansvar. Hur andra beter sig styr jag inte över... men jag kan ge de rätt kunskap för att veta hur jag trivs.

Jag vägrar bli bitter. Jag försöker och försöker att tala om vad jag vill. Berätta när något blivit fel. Avslöja vad jag önskar mig.

Visst jag älskar överraskningar också! Trots det så kan det vara en stor hjälp på vägen att tala om hur jag vill bli överraskad. "Jag skulle bli sååå glad om du överraskade mig med barnvakt och middag ute någon kväll."
De "riktiga" överraskningarna kommer de med, och är minst lika uppskattade. Kan man bli annat är glad när man överraskas med dammsugare till fm-fikat en fredag!? Bara för att, och sen är det fort tillbaka till jobbet.

Han vet vad jag vill ha. Och vet han inte det, så talar jag om det. Oftast.

Citronpaj

I fredags räckte ju inte orken längre än till burksoppa.... och till en citronpaj till efterrätt. Det gäller ju att prioritera rätt och lägga orken på det viktiga. ;)
Här kommer recept:Citronpaj 4 portioner
Pajskal
75 g kallt smör
½ dl socker
1,5 dl vetemjöl
ev. lite kallt vatten
Nyp ihop sockret och mjölet med smöret, eller kör i en matberedare. Tillsätt lite kallt vatten om det behövs (för att få degen smidig). Nu ska man ju egentligen kyla pajdegen och allt det där, men jag brukar trycka ut den i formen direkt. Ta en mellanstor pajform, det blir lagom för fyra. Förgrädda i 10 minuter i 200 grader.

Fyllning:
2 ägg
2 dl siktat florsocker
saften från 1 stor citron (eller ca 3/4 dl citron på flaska)
75 g smält smör
Vispa ihop ägget och florsockret, blanda i citron och smör. Vispa inte äggen för mycket så att det blir för fluffigt, då får inte fyllningen plats i skalet. Häll fyllningen i det förgräddade skalet och grädda i 225 grader i ytterligare 15-20min.
Står det i receptet. I min ugn räcker det med 200 grader i 20 min... och dessutom får den stå ganska långt ned. Men min ugn har stark övervärme. Pajen ska få ganska mycket färg, men får ju inte bli för mörk.

Jag pudrade över florsocker och serverade med hallonsås (koka hallon plus socker och sila).

En ganska syrlig paj som smakar friskt efter mustig mat. Tycker man att den är för sur så kan man göra hallonsåsen ganska söt med mycket socker.

Högsta vinsten!

Tänk vad galet u n d e r b a r t det är att vi har en sån här go sak hemma, med de goaste kinderna, som vi får pussa på så mycket som vi vill!!

Matsedeln igen

En matvecka kantad av en trött moder med mycket näsblod (blir så när jag blir trött). Men god var den ändå!

Måndag: Ugnsstekt lax med squash, aubergine och paprika. Ljummen pastasallad med vitlöksstekta champinjoner och oliver.




Tisdag: Egna hamburgare och rostade rotfrukter med vitlöksyoghurt.






Onsdag: Köttfärspiroger från frysen (mamman låg och sov).






Torsdag: Fiskgryta med dragon och senap, råris till.
(Enkel och snabb rätt, men rätt lam i smaken. Gör jag om den så blir det ordentligt med vitlök i.)







Fredag: Färdig soppa på burk. Den här är faktiskt ganska god.






Lördag lunch: Risgrynsgröt. Jag gör alltid min i ugnen... så bränner man inte fast något i botten.





Lördag: Jepp... hamburgare genom luckan. Påväg hem ganska sent med trötta barn och maken på vift. Perfekt!



Söndag: Bönbiffar (igen) med senap och kapris, kokt potatis och gräddsås.



Tipselitips.. ;)

Skäms..

Jag har något jag måste erkänna för er. Som ni vet så gick ju vår kaffebryggare sönder och jag köpte en ny.
Problemet är att den jag köpte inte funkade någe bra... hur mycket jag än bryggde vatten, ättikslösningar och slutligen kaffe så fick jag inte bort den där "ny-lukten". Och allt kaffe man bryggde i den smakade likadant = blärk!
Så den bryggaren åkte ut och den gamla trasiga åkte in igen. Det går att brygga max 4 koppar i den.. annars läcker den. Så det bli några omgångar per dag. Det är väl bara en tidfråga innan den klappar ihop helt. Plus att det är rätt jobbigt när man har besök och kaffet bara räcker till en halv kopp var.

Så vi måste köpa ännu en ny bryggare... nr 7. Fast den sista var faktiskt inte vårt fel!!!

Nattliga aktiviteter

Man kan ju undra vad Nora har för sig om nätterna. Igår morse när vi vaknade så hade hon ett litet sår på pannan, och i morse uppenbarade sig två rivsår på ena kinden som inte funnits där tidigare. En riktig slagskämpe! Kanske dags att försöka fila ned de där sylvassa naglarna hon har.

Förövrigt så kan jag berätta att typ alla kort man tar på Nora just nu är med händerna i munnen. För om man försöker lirka ur de där händerna bara en kort, kort stund så ser hon ut såhär istället:


Så händerna får sitta där de sitter. ;)





Btw - har ni tänkt på vilken ny innerbörd rubriken har fått sedan man fick små barn. Nattliga aktiviteter innebär i stort sett uteslutande vandrande barn, mardrömmar om drakar, toalettbesök/blöjbyten, tröstanden och vyssjanden, osv. Före detta nattliga aktiviteter har förpassats till "Bolibompa-aktiviteter". ;)

Recept..

Bara en liten varning först.. jag är himla dålig på att skriva recept. Jag lagar sällan mat efter recept utan mer på "ett ungefär", och därför blir recepten därefter.

Vegetarisk lasagne med linser och keso, för många
1 stor gul lök
2 vitlökar
1 -2 morötter grovt rivna
2 tetror tomatkross
2 grönsaksbuljongtärningar
en näve röda linser
en nypa socker
svartpeppar
basilika
ev. salt

Hacka löken och vitlöken och fräs i olivolja i en stor kastrull eller gryta. Det får inte vara för varmt, bara svetta löken. Låt sedan den rivna moroten fräsa med en stund. Häll i tomaterna, buljongtärningarna och linserna. Späd med lite vatten (1dl?) och låt koka upp. Sedan får det stå och puttra i 15-20 minuter eller tills linserna känns klara. Späd ev. med lite mer vatten (fast jag gillar en ganska fast tomatsås i lasagnen). Smaka av med socker och kryddor.

Nu plockar du fram:
Lasagneplattor
keso 1 liten burk
riven ost i massor (5dl?)

Ta fram en stor ugnsform. Häll lite tomatsås i botten. Fortsätt sedan med lasagneplattor, tomatsås, keso i klickar och lite riven ost osv tills formen är fylld. Avsluta med plattor, tomatsås och ett berg av riven ost på toppen... allra helst en skvätt riven italiensk hårdost på toppen också. Slå en liten skvätt mjölk runt kanterna på lasagnen.
Grädda i ugnen på 200 grader i 20 minuter. (Eller så länge som plattorna behöver. Jag använder Barillas ,eftersom det är de enda ätbara enligt mig, och de tar 20 minuter. ;))


Bönbiffar 8st
1 burk kidneybönor
1 halv finhackad gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
1 ägg
1 dl(?) ströbröd
s&p
valfri kryddning (sist använde jag chilipeppar, lite grillkrydda och mkt spiskummin - gott!)

Mosa bönorna för hand eller med en stavmixer eller i en matberedare. Ha i löken, vitlöken, kryddorna och ägget. Rör om väl och ha i ströbrödet. Låt stå och svälla en stund innan du formar det till 8 biffar och steker i olja.

Präktigt?

Förlåt. Det känns som att det har blivit lite väl präktigt här i bloggen på sistonde. Kärleksfulla bröder, sjalande make och matsedel. Jo, visst är det så - maken sjalar, sönerna leker och jag skriver matsedel varje vecka. Men det finns ju en annan sida också. Den som man kanske inte så gärna alltid skriver om i bloggen.
Det är ju roligare att berätta att Nora blivit så stor att hon sitter i matstolen nu kortare stunder än att berätta hur jag blev så stressad igåreftermiddag av tre barns gnällande efter min uppmärksamhet att jag lät frustrationen gå ut över Emil istället, och skällde ut honom för att lägga sina saker på fel ställen.
Och på samma sätt är det också roligare att berätta hur jag bakade lussekatter i helgen tillsammans med barnen. Att Liam fick ett smärre bryt över att degen inte betedde sig som han ville, är ju inget man lägger ut på bloggen.

Allt detta vet ni ju alla såklart. Men jag vill bara förtydligare det ändå. Förtydliga att vi är en helt vanlig familj. Även om jag i fortsättningen kommer att belysa de goaste bitarna mest, som tidigare. ;)

Here he is..

Veckans matsedel

Måste bara matblogga lite också. ;)
Matsedeln för veckans som var...
Måndag: Lövbiffgryta med pepparrot, råris till.






Tisdag: Veg. lasagne med röda linser och keso.






Onsdag: Köttfärspiroger och grönsaker med yoghurtdip.






Torsdag: Bönbiffar med bulgur och skysås, stekt lök och champinjoner.






Fredag: Potatis- och purjolökssoppa, grahamsfrallor till.






Lördag lunch: Äggröra med potatis, palsternacka, skinka, grönsaker och ost.






Lördag middag: Långpannepizza med klassisk topping + cayennepeppar.

Söndag lunch: Pizzarester






Söndagmiddag: Wokade grönsaker och kyckling med nudlar och jordnötter.




Hoppas att det kan inspirera nån. Recept får man hojta på om man vill.

Hallonpannacotta

Igår blev det efterrätt.. hallonpannacotta. Ååååhh det var så grymt gott, och ungarna blev alldeles till sig. "Jag har ätit upp min nu mamma, får jag en till?" De blev båda hemskt besvikna när jag berättade att jag bara hade gjort en var.

Jag hade tänkt att göra blåbärspannacotta, men jag glömde att köpa blåbär när jag var och handlade. Så då blev det hallon eftersom det var det jag hade i frysen.

Recept:
4 stora portioner eller 6 mindre
1 näve frysta hallon (1dl?)
3 dl vispgrädde
1 dl gelesocker multi
3/4 tsk vaniljsocker

Värm hallonen i en skål i micron eller i en kastrull på spisen under omrörning. De ska bli till ett såsigt mos. Häll hallonmoset i en sil och sila ned vätskan i en kastrull (gärna med tjock botten). Använd en sked och tryck ut vätskan ordentligt. Häll i grädden, sockret och vaniljsockret och låt koka upp. Koka i en halv minut under omrörning. Häll upp i portionsglas och låt stelna. Dekorera sedan med hallon och vit choklad.

Så löjligt enkelt och gott! Perfekt att förbereda om man har gäster. Och man kan egentligen använda vilken smakksättning som helst! Kaffe, choklad, bär, likör osv. Eller så gör man bara en slät vaniljpannacotta och har på en bärsås. Den gör man med fördel även också på gelesocker så stelnar det ovan pannacottan i glaset. Blir snyggt med två lager.

Som portionsglas använder jag förresten de här. Billiga och bra och fina. Kan även användas som värmeljushållare sedan (vilket de ju är tänkta för).

Vänner

Nora och Märta tycker om varann!

Nu är det slutbloggat för ikväll.. nu ska jag spela ett parti Yatzy med Emil aka The Manly Man. ;P

För husfridens skull.. ;)

Får väl lov att berätta att min make har fler sidor än sin förkärlek till rosa benvärmare och amerikanska hemmafru-teveprogram.

Han har tatuerad överarm och kan lyfta tunga saker. Han klär sig i blåställ på jobbet och har mycket hår på bröstet. Matlagning är inte hans starka sida och han snarkar som en hel armé om nätterna.
Sådeså!

(Och så väckte han mig med frukost på sängen i morse... kaffe, smörgås och levande ljus på en bricka.. *naaaaaaw* ;) )

Rosa benvärmare

Visst är det roligt att det blev en tjej?! Jag tvekar inför svaret. Jo, det är klart att det är roligt att det var en tjej, men inte för att det var en tjej. En liten Sture hade varit lika välkommen som Nora. Det är verkligen oviktigt, det är inte bara som man säger. Det är en bebis helt enkelt... älskad! Ingen större skillnad, lättare att byta blöja och lite svårare att hitta fina kläder. That's it!
Så jag blir lite obstinat. Vill inte svara med ett enkelt ja. Lägger armarna och kors och gör mig beredd att protestera.

Men så vänder jag mig mot Emil och ser hans fånigt lyckliga leende över frågan. Han tittar på dottern sin och ur ögonen strålar bara gränslös kärlek och glädje. Han är lycklig över att det vart en liten tjej, så är det.
Och jag känner hur irritationen rinner av mig. Det blir plötsligt väldigt lätt att svara ja. Punkt.


Tänk att en vuxen karl kan bli så glad över små rosa klänningar med spets! ;)

Söndagförmiddag...
- Jag har två önskemål när vi ska åka och handla, säger Emil med ett leende. Det är att jag får bära Nora i sjalen och att hon har på sig sina rosa benvärmare.

=)

Syskonkärlek

Finns det något som kan värma mer i ett mammahjärta än när syskonen visar sådan osjälvisk kärlek för varandra?

Visst de bråkar och slåss, retas och blir osams om samma leksak, osv. Men för det mesta så är de riktigt goda vänner, bröderna. De busar omkring härhemma, jagar varandra med ett herrans liv. Liam skrattar, Måns tjoar och Nora försöker hänga på så gott hon kan genom att utbrista riktiga glädjetjut då och då. Hon har ju lärt sig att det är så kvällarna ser ut här hemma, och hon vill vara delaktig till varje pris.
Ikväll vart det plötsligt väldigt tyst. Bara den yngste familjemedlemmen låg kvar på golvet i vardagsrummet och kikade förvånat omkring sig. Det tog någon minut innan mammans öron registrerade att ljudnivån hade sjunkit drastiskt... man stänger liksom av öronen efter ett tag. ;) Jag frågade pappan vart oljudsmakarna hade tagit vägen, och svaret var enkelt - toaletten.
Smög mig ditåt och hörde hur de små barnrösterna tjattrade med varandra därinne. Det gladde mig något så enormt att höra de konversera därinne på toaletten, den ena sittande på toalettstolen och den andra på golvet framför. Egna minnen smög sig fram. Jag mindes hur jag själv suttit på ett toalettgolv för många år sedan. Väntade på systern min. Hur vi gjorde varandra sällskap till toaletten när nöden kom mitt i leken. Minns du Madde? Vi var goda vänner och systrar, och är än idag. Precis det önskar jag mig för bröderna.

Å Nora hoppas jag också får komma med i gemenskapen. Jag tror inte att det ska bli några problem. Hon är allas vår lilla ögonsten härhemma. Alla är vi så rädda och försiktiga om hon den lilla. Alla är vi så glada när hon äntligen vaknar om morgonen och vi får krypa upp i sängen hos henne. Hon är vår bebis, inte bara min och Emils, utan vår! Så älskad.

Shoppingblogg?

Idag vart det en tur till Ikea.. igen.. vi är nog stammisar där. ;) Lunch med trion och Emil gjorde oss sällskap innan han skyndade tillbaka till jobbet. Köpte bl.a. sån här lådinredning i textil:Passade perfekt i byrån i hallen och blev super till alla mössor, vantar och sockor som annars ligger huller om buller i barnens lådor.

Var också in på Lindex och kikade lite på barnkläder. Oj vad de har ryckt upp sig på barnavdelningen! Handlade ganska sällan barnkläder från Lindex förr, hittade inte så mycket som jag gillade. Men nu - wow! Mycket Molo-inspirerat(kopierat) och könsneutralt i brunt, rött, grönt och gult och 70-talsmönstrat. Hittade den här fleecetröjan till Nora som dessutom var på rea, 79kr gav jag för den.Söt va?! Och ganska lik Molo's varianter som jag kikat på med tyckt varit för dyra.

Ägnade mig dessutom åt lite nätshopping härom kvällen. Beställde hem den här som borde komma snart. Hoppas att den är lika fin i verkligheten som jag tror... jag har höga förhoppningar. :D

Så, nu har jag shoppingbloggat färdigt för idag! =)

Snabb-bloggning..

- Det här berättar du väl inte för mina jobbarkompisar? undrar Emil där han sitter i soffan och tittar på "The mom show".
Det gäller ju att verka tuff i byggboden.. ;)

Nä då älskling.. jag lägger bara ut det på bloggen... *mohahaha*

Det tar tid..

att städa undan alla bilar när de får köa till parkeringsgaraget... men det är roligare! :D

Bajsbajs

I och med den senaste tidens utvecklingsperiod hos Måns har denna bok aktualiserats på nytt. Det var en julklapp från morbror Danne från förra julen.
Vi läser om bajskorvar, bajskottar, bajshalsband, pruttar, osv och Måns njuter i fulla drag. ;D

Omöjlig uppgift..

Igår var det full snöstorm här i Uppsala så pojkarna fick stanna hemma från dagis så att vi slapp ge oss iväg i blåsten. Istället passade vi på och tog några kort inför årets julkort. Vissa blev ganska bra, och andra mindre bra. Blir säkert något mer fotoförsök innan vi bestämmer oss för vilket som ska gå iväg. Det är helt klart svårare att få till ett bra kort när det är TRE barn som ska "sköta sig". På nåt vis är det alltid nån som blundar, lipar, tittar bort, osv.
Här kommer ett smakprov på några kort från igår: