Tjat

Det finns tjat som jag kan förstå - "jag vill ha glass", "jag vill ha en sååån", "får jag ta en till kaka, snäääälla" osv. Visst kan det vara jobbigt, men fullt förståligt. Sedan finns det tjat som... tja... ja vad säger ni själva?

Liam - Mamma!
Mamman - Ja älskling?
L - Mamma!
M - Jaaa?
L - Mamma!
M - JA Liam!
L - Mamma!
M - JAA Liam, v a d ä r d e t??
L - Mamma!
Tystnad
L - Mamma!!
Fortsatt tystnad
L - Mamma, mamma, MAMMAAAA!
M - JAA Liam, vad vill du?
L - Åååh mamma, varför svarar du inte? Jag har ropat på dig hela dan!

Gaaah! *sliter mitt hår*

Höstfunderingar

Vi går på promenad, jag och mina små. I vår egna lilla värld, långsamt fram längst grusvägen, och jag känner hur ofantligt rik jag är. En liten gosse i varsin hand och systern på magen, närmast mitt hjärta. Jag är fullastad med barn, det är mäktigt.

En platt groda ligger där i hjulspåren på vägen. Ni konstaterar, såsom barn gör. Platt och död. Överkörd. Fortsätter stilla framåt i höstsolen. Den värmer ordentligt än, trots att löven faller. Ni längtar efter snön, för den kommer ju snart - nu när löven börjat falla. Och julen! Då får man äta tomtemat. Det vet Liam, för han är 4år och stor. Men mamma är större, och störst det är pappa. För han har stora tår på sina fötter.

Nästan hemma, vi ser alla huset. Det är tur det, för benen är trötta nu. Måns tur att stänga grinden idag. Fika i trädgården? Ja tack gärna. Mamma får brygga kaffe så bjuder bröderna på trolldegskakor.

Lugn och ro

*Suckar ljuvt* ååhh vad det är skönt med helg! Är ju van att jobba varannan helg, så det känns så lyxigt nu när jag är mammaledig och vi har _varje_ helg lediga tillsammans hela familjen. Då kan man liksom unna sig en hel helg utan något särskilt inplanerat. När jag jobbar känns det som att det blir så mycket som måste göras när vi båda är lediga - saker ska handlas och fixas, snickras och trixas. Och så ska man hinna städa och umgås med både familj och vänner. Komma ifatt med tvätten, vaxa bilen, laga goda middagar och ha kvalitetstid med både barn och make/maka.

Så idag har vi tagit det lugnt. Myste här hemma hela morgonen och sen åkte vi ned på stan, tog några svängar genom Vaksala torg och dess stånd, fyndade valnötter, bulgur och annat på orientbutiken och avslutade med fika i lekparken. Nu är vi hemma och ska snart baka pizza till middag (enligt Liams önskemål). Trevligt, trevligt!

Men först ska jag bara mysa klart med mitt kaffe och lite glass här vid datorn, Emil busar med barnen. Det är inte helt dumt det heller. :)

Lycka

Lycka är att ha en bror.
En bror att brottas med
en bror att bygga tågbana med
att kramas med
och bråka.
En bror att se sig själv i
en bror att hitta på bus med
och att gömma sig med
när mamma leker monster.
En bror som förstår en
trots att uttalet haltar
en bror att leka ambulans och polisbil med
så högljutt man bara kan.
En bror
liten som stor
det är lycka!

Rubrik

Gooosiga kinder

En sån karl jag har! =)

Killarna hjälper mamman med brödbaket
Lucky me! ;)

Ringsjalen är en riktig favorit!

Galen

Man skulle kunna påstå att jag inte är riktigt klok.. lite galen sådär. Inte alla hästar i stallet, en skruv lös, inte alla tallrikar i skåpet. Eller så kallar man mig modig. =)

Morgonen började i vanlig ordning med en snuttande Nora i sängen hos mig och sedan en Måns med allsköns olika bilar och traktorer i släptåg. Efter frukost och påklädning så begav vi oss ned på stan på jakt efter en parkering. Sedan gick vi till öppna förskolan och skrämde slag på alla förstagångs-föräldrar. ;) Där åt vi medhavd lunch och killarna fick busa av sig lite.

Efter det så gick vi ned på stan och shoppade lite. Ny vinterjacka till Liam, några tröjor, en klänning till Nora, bytte Liams overall (jag ångrade mig angående färgen) och lite till. Sen fick vi rusa tillbaka till bilen innan parkeringen gick ut. Åh varmt och svettigt efter en tur på stan med alla barnen... tack och lov att vi har AC i bilen.

Vad gjorde vi sen då? Åkte hem, trötta och färdiga? Nepp, jag tog min stora barnaskara och fortsatte till IKEA. Det är sant. Köpte lite småplock - brödformar, ny slickepott (barnen har nästan tuggat sönder den gamla ;)), några ramar, osv. Sen festade vi på varsin liten mjukglass vid utgången.

Men nu åkte vi väl ändå hem... öppna förskolan, stan och IKEA på en och samma dag, själv med tre små barn är väl tillräckligt? Jo visserligen, men den här mamman är ju som sagt inte riktigt klok så vi fortsatte till Gränby centrum istället. In på Hm med hela skaran och fick dessutom ett gäng mössor, vantar och strumpor inhandlade.

Sen åkte vi faktiskt hem... rusningstrafiken. De bygger ju om e4:an och det är .. hm ... ganska rörigt kring halvfem-tiden på eftermiddagen.

Väl hemma blev det matlagning (och kaffe). Och nu, nu ska jag dessutom natta alla barnen själv eftersom pappan kommer hem sent ikväll.
Så vad tycker ni - galen eller modig? ;)

En berättelse..

Nu ska jag skriva ned en sån där liten minnesberättelse som vi med all sannolikhet kommer att terra Liam med i framtiden. En sån gullig historia som måste berättas på alla sammankomster så att alla vuxna kan säga "naaaaaaw - vad gullig!" och skratta lite medan snart tonåriga Liam står och skäms ögonen ur sig i ett hörn.
*gnuggar händerna* Jag är en elak mamma! ;)

Detta hände när Liam var 4,5 och Nora var alltså en liten bebis på bara 2 månader. En kväll när Nora satt och sov i babyskyddet (efter en snabb biltur med mamman till affären) så frågade Liam om han fick bära med sig Nora. Liam var alltid så duktig och förståndig och visste ju att han inte fick bära på Nora så därför frågade han, kanske fick han bära henne när hon satt fastspänd i babyskyddet. "Får jag bära henne i den här?".
- Näe, svarar mamman. Men vart ska du bära henne då?
- In dit, säger Liam och pekar in mot badrummet.
- Vill du ha in henne på toaletten? undrar mamman.
- Ja, så hon kan sitta där med mig när jag bajsar! svarar Liam helt självklart.
Å det är väl ändå kärlek ut i fingertopparna.. han vill så gärna ha sällskap utav lillasyster när han ska på toaletten. Gulleplutt!

Ni kan tro att han aldrig kommer att få glömma detta!! =)

Mera mat!

Vad blir det för middagar gjorda då utav det som inhandlats? Jo iförrgår blev allt detta (plus lite varmrökt makrill) :
en rotfruktspanna med rökt fisk.

Och igår åkte sejen in i ugnen tillsammans med rökt skinka. Över detta matgrädden, senap, lite gräslök, s&p och slutligen lite riven ost. Åt med pressad potatis och grönsaker.
Ikväll blir det soppa... full med rotfrukter och lite bacon. Och så vitlöksbröd, det hör ju till. Hösten är härlig!!

Söndagen..

var vi och röstade(såklart!) och sedan blev det fika och lek i lekparken. Mysig söndag. :)

Smörgåsoch kakasnurra var kulVisst är de väl ganska lika?

Nora sov gott i sjalenMysigt!

Apropå veckohandling...

Tänkte på det nu ikväll när jag var och handlade.

En gång i tiden för inte såå många år sedan så gjorde jag och Emil våra storhandlingar 1 gång i veckan. Helst fick inte veckoinköpet överstiga 800kr , för det klarade liksom inte ekonomin. Och sedan kunde vi inte handla för tungt eller för mycket heller för vi transporterade hem maten på våra cyklar. Emil hade stooora ryggsäcken på ryggen där vi packade de tyngsta sakerna, kassarna hängde på styret och kattsanden gick att spänna fast på min pakethållare. Så cyklade vi. Hem. Året runt.
Minns just en snöstormsaktig kväll väldigt tydligt. Det blåste och ven så mycket att det inte gick att cykla med våra tunglastade fordon, utan vi fick leda cyklarna hela vägen hem.

Att man stod ut!? Fast man hade ju inget val. Jag var väl runt 17 och Emil 20. Jag gick i gymnasiet och jobbade extra och Emil hade ett lågavlönat jobb på en saneringsfirma. Men det gick ju... vi var lyckliga.

Det är enklare att storhandla idag helt klart.

Veckohandling

Så *pustar ut* nu har jag varit och handlat för veckan. Så skönt att smita iväg mitt i nattningen av barn och handla själv. Eller själv... Nora följer ju med. Men med henne i sjalen så märks hon ju knappt av.
Å en lördagskväll på stormarknaden är sååå lugn, så det är nästan som meditation för småbarnsmamman att kryssa fram där mellan hyllorna. ;)

Blev inspirerad av Johanna. För visst kan man utläsa en del om människor utifrån deras kvitton! Såhär blev vårt:

- apelsiner 1kg
- avfallspåsar*2
- bacon 140gr
- billinge ost i skivor
- blöja libero midi
- bob saft jordgubb liten flaska
- bomullspads
- bomullspinnar
- byxblöja ica maxi+
- chips grill
- dammsugarpåsar
- gårdskinka rökt
- kotlett benfri skivad
- kravägg 6pack
- kronjäst färsk
- kålrot
- limpa butiksbakad
- linser röda
- lunchbox*5
- lättmargarin
- lättmjölk eko*3
- lösviktsgodis (det är ju trots allt lördag ;))
- majskorn 3pack*2
- makrillfile varmrökt
- mariekex
- mild yoghurt nat. eko*2
- mini mat milda*2
- morot krav
- paprika grön
- paprika röd
- potatis krav
- riven ost mager
- sejfile 400gr*2
- selleri rot
- skona hushållsduk*3
- snabbkaffe (man måste ju vara beredd nästa gång kaffebryggarn lägger av... och ja, den var rättvisemärkt.. ;))
- spritskakor
- svarta bönor
- tomat röda kvist
- tvättmedel ultra vitt
- zucchini

En nätt liten summa på 1076,50:- slutade det på. Visserligen mat för 4personer i en vecka (inkl. lunch), men jag tycker ändå att det är dyrt. Tänk också att nästan all frukt vi äter nu (förutom apelsinerna) kommer från vår egen tomt.

Nå - vad säger detta om oss då?

Bönbiffar

Gårdagens middag var bönbiffar, bulgur och grönsaker i tortillabröd tillsammans med yoghurtsås. Mycket gott!! Varför gör man inte bönbiffar oftare?

Min hobby

Jag röker inte, dricker inte alkohol nu när jag ammar, jag försöker begränsa mitt sockerintag och tänker (nåja ;)) på vad jag äter. Men en hobby (läs beroende) unnar jag mig själv...
Vem vill inte starta morgon med en sån här?? Eller fyra...

Barn är elaka

Det är ju tredje barnet nu, så det är inte första gången jag får frågan. Och jag _vet_ ju vad de menar med frågan, egentligen. Men trots det så kryper det i kroppen på mig varje gång jag får frågan ställd till mig.

- Är hon snäll?

För vad svarar jag om hon haft en ganska gnällig dag? Om hon kanske snuttade hela natten lång eller skrek som bara den medan jag hjälpte storebröderna på med skor och jackor? Ska jag svara nej? Och vad är hon om hon inte är snäll... elak?

Ibland jag jag inte låta bli att retas litegrann. Då svarar jag:
- Nej, hon är så himla elak!! Hon bits och spottar och svär. Kallar oss för fula ord och ger oss lite tjuvnyp då och då. Den elakaste av ungar du kan tänka dig! Så passa dig för att stå för nära, hon har så vassa tänder den rackarn.

Är jag lite trött så brukar jag helt enkelt bara svara:
- Hon är en helt normal unge.
För så är det ju! Hon är för det mesta en strålande glad bebis, hon låter mamman vila mellan matstunderna om natten och är ofta ganska nöjd. En helt normal bebis med andra ord.

- Är hon snäll?

Är jag riktigt trött så blir svaret bara:
- Ja!

Cirkus?

Som jag tidigare konstaterat så tycker jag att det fungerar över förväntan med tre barn. Jag har provat på ett besök nere på stan med dem, varit till köpcentrumet, till bvc och till stora mataffären och handlat. Allt har fungerat riktigt bra, och än så länge känner jag mig inte som en cirkus när vi kommer instormandes. Med tålamod, tid och kanske en och annan muta så går det.

Men det finns ett tillfälle då jag känner att armarna inte riktigt räcker till, då det blir lite kaotiskt och jag känner hur cirkusen tar över. Och det är vid hämtning på dagis. Scenariot är ju inte det bästa. Jag hämtar killarna efter lunch. De är båda två ganska trötta vid det laget. Måns går på ena avdelningen och Liam på den andra och mellan de finns en låååång trappa. Eftersom storbarnen äter lunch på nedervåningen så finns Liam där nere när jag kommer för att hämta honom.

Drömscenariot vore att Liam gick upp för trappan själv, tog av sig sina tofflor, satte på sig jackan, tog skorna i hand och gick ned för trappan ned till hallen igen. Under tiden kunde den lugna mamman, som har all tid i världen, hjälpa Måns på med hans kläder medan Nora sov snällt i babyskyddet. Sedan kunde vi allihop, hand i hand gå ut till bilen tillsammans, glada och uppslutna, och åka hem.

I verkligheten går det inte riktigt till så. I verkligheten kommer det in en stressad mamma som nog brutit mot en handfull föreskrifter med hennes parkering utanför. I babyskyddet har jag en liten Nora som vaknat lagom till att jag plockade ur henne ur bilen och kommit på att hon nog är jättehungrig. Att jag gjorde ett tappert försök till att väcka henne och ge henne mat innan vi åkte, men att hon bara somnade vid bröstet hela tiden så att jag tillslut vart tvungen att packa ned henne i babyskyddet och åka, räknas inte.
Jaja hursomhelst, mamman stressad och lillasyster hungrig. I hallen möter vi en jätteglad Måns. Han tycker om att bli hämtad och vill gå ut genom dörren på en gång. Jag, redan svettig, får stoppa honom från att gå ut i bara strumpan och försöker sätta på honom skorna istället. Men då ska lillherrn inte ha skorna på sig när han ska åka hem, han vill åka hem i tofflorna. Nora skriker i babyskyddet. Mamman och Måns dividerar. Då kommer Liam ut från matsalen och får syn på sin mamma där i hallen. Rusar han i mammans famn överlycklig av att se henne? Nepp, han vänder helt sonika om och springer in på småbarnsavdelningen med ett "neeeeeej, inte mamma!" ringande i våra öron. Gå upp för trappan och hämta sina saker och lämna tofflorna - det kan du fetglömma! Den här ungen ska INTE åka hem, han ska bara bygga lite lego på småbarnsavdelningen en stund. Nora skriker, Måns rymmer ut i strumporna genom dörren och bilen, just det bilen står ju och väntar på en 800:-bot just i detta ögonblick.

Vi kommer faktiskt hem, alla fyra. Men jag måste säga att det är väldigt få gånger som vi är sams när vi väl hamnat i bilen. Och åååhhh vad roligt det ska bli när det blivit overallsväder och hämtningen kommer att bli ännu bökigare.... jag svettas redan. :/

Livet med lillasyster...

Hon är så glad vår fina tjej
Bada i handfatet funkar fortfarande

Mysigt med storebröder

Pussattack!

Kalasdags

Här är vi sjuka, förkylda. I alla fall föräldrarna. Barnen är friska och pigga. Å det är ingen bra kombination... ;)

Idag ska Liam på sitt första "riktiga" barnkalas. Tidigare har det bara blivit kalas för barn inom bekantsskapskretsen... då det varit lika mycket kalas för föräldrarna som för barnen. Nu ska Liam åka själv med pappa till lekstället där kalaset ska vara. Två pojkar på dagis har kalas tillsammans. Spännande - vi känner varken barnen eller föräldrarna. Det var nog lika stort för både sonen och mamman när inbjudan låg där på hyllan på dagis. Nästa kalas vill han väl inte ens ha en förälder med... ve och fasa!
Och Måns är gruvligt avundsjuk - han vill också på kalas! Jag sa att han och mamma och Nora kunde ha ett eget kalas här hemma, men det vill han INTE! Så föreslog jag att vi kanske kunde ringa farfar och bjuda in honom på kalaset och då sken han upp som en sol den lilla förrädaren. ;)