Kattungar

Nu har kattungarna kommit. De kom i fredagskväll och var hela fem(!) styckna. Alla lika kolsvarta som Sivan. Jättesöta såklart! :)

Torsdagen och 25-årsdagen gick bra. Hela huset var fullt med folk, och framförallt massa barn. Men det gick bra, smörgåstårtorna uppskattades och fikat med. Fick massa fina presenter, bl.a. en jättefin ny cykel som har ersatt mitt gamla arvegods.

Skriver mer en annan kväll.. Måns verkar ha lite svårt att komma till ro ikväll.

Idag ska jag försöka plocka lite grann härhemma och imorgon så är det storbak som gäller hela dagen. Så på torsdag så hoppas, hoppas, hoppas vi på fint väder(åtminstonde uppehåll) och inte regnet de lovat hittills. För då firar jag nämligen min kvarts-sekel-dag och vill slippa tränga in alla i huset och duka ute istället. Smörgåstårtor och sedan ett gäng bakverk till kaffet är det tänkt. Och sedan en lugn kväll hemma bara, med make, barn och mage.
Jag ska fira min 26-årsdag med "riktig" fest istället. Då vill jag ha en massa folk här, grilla och dricka barnförbjudna drycker och sedan svänga mina lurviga halva natten. ;)

Å nu får faktiskt sommarvädret komma tillbaka! Gillar i vanliga fall lite regn och rusk (framförallt när man har körkort! ;). Men vi hann ju precis sätta igån med tomten och skulle flytta hallonhäcken när det här vädret tog över. Nu inväntar vi bättre tider innan vi avslutar.
Men vad det växer ute nu när regnet kommit. Björkallén fullkomligen exploderade i grönska och snåren(ingen aning om vad de heter) runt trädgården blommor nu för fullt i massvis med vita blommor. Halva tomten är täckt med dess vita blomblad som ramlat av, det ser ut som att det har snöat. Såå fint!!

Vår fina uppgrävda tomt. Men snart ska gräsmattan sås, och hit kommer hallonhäcken att flyttas. Ser ni att det är alldeles vitt på marken?

Tror att det börjar närma sig för nedkomst för vår lilla katt Sivan. Hon är såå storoch rund om magen nu, håller sig mer och mer hemma och är trött och vilar mycket. Läskigt och spännande på samma gång! Hoppas att det går bra för henne!

Mental träning

Jag tränar mig i att se saker och ting för var de är - varken mer eller mindre. En obäddad säng är just en obäddad säng. Inte ett tecken på mänskligt förfall. Och med ett kast med täcket och överkastet gömt i hörnet så är det inte ens direkt stökigt heller.

Det känns som att det är dags att ändra inställning och börja förbereda sig rent mentalt för Bebis numero 3. Sänka kraven och föreställningarna. Det tyckte jag var jättejobbigt med Liam, att sänka standard. Supersvårt att ställa om hjärnan och acceptera att sömn, mm helt enkelt måste gå före ett skinande rent handfat.

Med Måns var det inte lika svårt. Jag var redan inkörd på det nya tankesättet. Och så inställd på att det skulle bli tufft och jobbigt med två små barn. Nu gick det ju långt över förväntan. En kombination av att Måns var relativt lättsam och min attitydförändring, tror jag. Jag var inställd på krig, och då känns ju en mindre argumentation som en peice of cake!

Men nu känner jag att jag är tillbaka i gamla spår. Barnen har blivit så stora. Undan för undan har man tillåtit sig själv att ställa högre krav igen, precis som man bör. Undan för undan har tiden och orken återkommit till annat än blöjbyten, nattamningar och snortorkning. Jag har helt enkelt blivit bekväm. För bekväm. Jag är inte inställd för ännu en bebis.

Det känns mycket svårare denna gång. Vaddå, säger folk, det är ju tredje barnet, det glider in på ett bananskal bara, det här kan ni ju nu! Men Måns hinner nästan bli 2,5, och Liam nästan 4,5. De är självgående (nästan ;) och framförallt så slipper man ju den där förlamande tröttheten som kommer med en liten bebis.

När jag vart gravid med Måns var ju Liam bara 14 månader. Han hade precis lärt sig att gå, han stökade fortfarande nån gång på natten, blev matad och pratade inte. Man var fortfarande inne i bebissvängen och visste precis vad man gav sig in på när man tog beslutet om att försöka sig på bebisverkstan. Man hade färskt i minnet hur mycket jobb det faktiskt är med en liten.
Det har jag glömt nu. Det verkar rätt gulligt med en liten knodd som sover i vagnen och som ammar lite mysigt då och då. Som ska bäras på axeln och rapas innan sovstunden.
Och så är det ju... också... fast jag har glömt allt det där jobbiga, när hela kroppen skriker efter att få sova - själv! Jag är inte inställd för krig, jag har blivit bekväm.

Så jag tränar mig i att se saker för vad de verkligen är. En bebis är ju egentligen inte mer än en bebis. Hur mycket bekymmer kan en endaste liten bebis ställa till med!? MASSOR!!! ;)

Latonsdag

Onsdag och barnen är hemma från dagis i vanlig ordning. Idag blir det lugnt, bara hemma och tvätta, städa, fixa lite. Barnen skickar jag väl ut på tomten om ett tag också. Kanske en kort utflykt med fika upp på åsen om det inte blåser för mycket, men än så länge är det vindstilla och lugnt.
Ska försöka att ta det ganska lugnt idag, har väldigt ont i bäckenet. Emil har möte ikväll och kommer hem sent också, så det blir ingen avlastning i eftermiddag.

Anledningen till att jag har så ont är pga en liten språngmarsch igår. Liam var sååå trött och gnällig när jag hämtade barnen från dagis igår. De hade varit ute och gått hela förmiddagen, och han ville helt enkelt ingenting när jag hämtade honom. Gnydde och gnällde över att hämta sina skor, klä på sig jackan, osv. Och jag som stod super-felparkerad utanför kände mig lite stressad också (man har inte så mycket val annat än att felparkera utanför dagis - det finns inga parkeringsplatser!).
Hursom så kom vi ut från dagis i a f. Efter oss så går två styckna fröknar också som slutat för dan. Sist kommer Caroline, och till Liams besvikelse så stänger hon grinden efter sig. Det har Liam plötlsigt fått nippran på att han _måste_ göra _varje_ dag! Så han börjar störtgrina över att han inte fått stänga grinden och tar sedan fart och rusar därifrån. Jag får helt enket lyfta upp Måns och springa efter, det kan ju komma bilar!
Han är ju jätteångerfull när jag når fatt på honom och berättar att han inte får springa där p g a bilarna och så, han är ju annars såå duktig och försiktig, men när man är en arg, trött och ledsen 4-åring tänker man inte alltid så långt.
Haltar till bilen med barnen och spänner fast de. Hjälp, kändes som om kroppen skulle spricka mittitu efter maratonet! Min kropp pallar inte att springa, och framförallt klarar den inte av de där långa kliven. Myrsteg är det som gäller.
Så ja, idag har jag ont. ;)

Igårkväll förresten så hämtade jag ut mitt riktiga körkort på posten. Det är jättefint, och jag känner mig riktigt duktig faktiskt!! :D

Helgen över.

Så var en ledig helg över då!
Hela helgen har gått i flitighetens tecken. Vi har grejat på tomten en massor. Emil har kört skottkärra efter skottkärra med jord och så har vi krattat och jämnat till, grävt upp ogräs och annat och förberett för matjord som vi sen ska så gräsfröna på. Plötsligt har vi väldigt stor tomt kan jag lova! Imorgonkväll ska vi dessutom flytta hallonhäcken så att vi kan så gräsmattan ordentligt sen.
Dessutom har jag bakat och städat i helgen. Mmm *nickar på huvet* jag e duktig jag. ;) Men trött och ont i kroppen...

I fredags blev det en spontanmiddag nere på stan, på china/thai-restaurangen. Riktigt mysigt att äta ute hela familjen! Emil firade mitt nya körkort genom att ta en starköl till middagen - nu måste ju inte han köra hem! Liam blev dock lite besviken på att de inte serverade fiskpinnar, men fann sig rätt snart med buffén istället. ;)
Fiskpinnar är lillherrens nya favoriträtt! Efter att ha fått denna kulinariska höjdpunkt serverad på dagis för första gången i sitt liv (mamman vägrar laga fiskpinnar hemma!) så är han frälst! Förra helgen när jag jobbade lyckades Liam tjata till sig fiskpinnar till mellis utav Emil. Bara fiskpinnar. Han var sååå lycklig! *s*

Imorgon ska jag fira mitt nya körkort. Jag ska storhandla... själv.. helt själv... inga barn.. ingen make... lycka! =)

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!

Körkort?
Jag?
Jajamensan! =)

Bilar

Nu har vi sålt ena bilen!
Vi köpte ju en 7-sitsig Opel Zafira för några månader sen, och nu har vi sålt den "gamla" forden. Emil ska ju få firmabil från jobbet, och det känns som att det räcker med den och en familjebil. Så igår åkte den härifrån med sina nya ägare i. Känns jättebra!
Nu hoppas vi bara att jag ska ha körkortet, så att jag kan få köra min fina zafira alldeles själv! Klarade ju teoriprovet förra veckan och nu på torsdag har jag en uppkörning bokad *nervöst*. Räknar inte med att klara mig på första uppkörningen, utan räknar med minst två, men ändå... man hoppas ju!

Killarna hjälper till att tvätta bilen inför försäljningen. Här är det mattorna som får sig en genomgång.

Magen var länge sen...

Frukt-älskande Måns! Fortsätter att tugga på sitt älskade äpple, trots att han i stort redan har somnat!

Gräsänka

Lite ensamt... Emil är på kryssning och kommer hem imorgon. Styrelsekonferans blandat med lite nöje (bl.a. sightseeing i Helsingfors innan de tar flyget hem). Lite orättvist. ;)

Valborg var mysigt, trots det _blåsiga_ och lite halvtrista vädret. Vi åt massa goda räkor och var bort till brasan en stund. Såhär vart cheesecaken:

Umhum, den var goood!

Vi ska få kattungar förresten. Sivans misstänksamt växande mage har blivit ännu större och nu är det ingen tvekan längre. Så till sommaren så blir det många små bebisar här hemma. Vi får väl se vem som levererar först, jag eller Sivan.. hehe.
Nu har vi förresten bestämt oss, jag och Emil, för vad bebisens fullständiga namn ska bli. Känns skönt, sen får vi givetvis se om bebisen passar att heta *beeep* när den kommer. ;) Hihi, avslöjar inget!

Avslutar med några bilder sedan senaste inladdningen:

Far och son har fått tag på kameran. =)

Ser ni vad som ligger under Fredrika!? Det är en "råttus enormus" och hon kommer hemsläpandes med minst en sådan om dan nu. Helt fenomenalt duktig är hon vår lilla stadskatt!