måndag, oktober 08, 2007

Nattaord

Jag älskade dig först.
När du hade de mörkaste möjliga blå, innan de djupnade i brunt. När du hade den lätt insjukna underläppen och armar och ben så smala som om de vore lemmar på en liten fågelunge. Min lilla fågelunge. Tänk, kan det vara en evighet sedan? Och ändå var det du. Jag älskade dig då.

Nu har du blivit han som växte en decimeter över natten. Gänglig i kroppen som om den inte hängde med. Och fyra framtänder har du tappat. Två uppe två nere. Armar och ben är smala än, men knappast fågellika längre. Min fågelunge, så stor du blivit. Så annorlunda du ser ut. Men lika djupa bruna som då. Jag älskar dig nu.

Jag önskar dig hela världen. Jag önskar hela världen dig. Vilken ära och ynnest. Liam heter han, minns hans namn och minns det väl.
Hela världen ska älska dig. Och jag älskade dig först.

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Määhhh..ska du få mig att börja böla på jobbet eller?? :-)

10:59 fm  
Anonymous Anonym sa...

Åh så vackert! *ryser*

7:27 em  
Blogger Lotta sa...

Nä, nu börjar jag gråta... Så fint du skriver!

9:40 em  
Anonymous Anonym sa...

Sååå fin! Underbar!
Har du skrivit själv?

8:52 em  
Blogger Millan sa...

Tack hörrni!!
linda: ja skrivit själv. En sen kväll vid datorn, bra stillsam musik i bakgrunden och snälla sovande barn.... det är väl då man älskar de som mest va!? ;)

7:07 fm  
Anonymous Anonym sa...

Hihi...ja, det är dom stunderna man brukar älska mest :-)
Jag skriver också, men denna var något av det bästa jag läst.

8:08 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida