tisdag, oktober 31, 2006

2 bilder

Vissa kort blir bara så himla bra ibland! ;)
Visst har jag en fin familj... *hahaha*
Bakade mjuk pepparkaka idag med lite glasyr på. Farligt gott!

måndag, oktober 30, 2006

Vända på läget #2

Jajamensan.. nu tror jag att jag har det.. såhär kommer man nog runt till magläge.







Men vänta nu.. jag sitter fast!











Hmm.. hur ska jag ta mig ur det här?








Haha - jag lyckades!!!

Inte varje dag..

.. man äter inlagd sill och potatis till lunch. Det var GOTT! Å nu längtar vi efter julen ännu lite mer... :D

söndag, oktober 29, 2006

Festklädd..

som utlovat. :)
Accessoar var dessutom världens sötaste Nora i beige ringsjal, så ni kan tro att jag var fin! ;D

fredag, oktober 27, 2006

Vända på läget..

Ärligt talat. Det är rätt jobbigt just nu. Emil är sjuk och bara sover och sover, och jag är själv mest med trollungarna tre. Emil gör så mycket han kan och orkar. Men han blir inte bättre eller piggare.. snarare tvärtom. Kunde han skulle han nog sova åtminstone 20h per dygn, men det är inte alltid lätt med barnen i huset. Jag försöker hålla mig så mycket hemifrån som jag bara kan. Men vi måste vara lite hemma också, och det är inte precis varje dag man har ork och lust till att dra iväg med tre barn på äventyr.

Så tålamodet tryter ibland och orken tar slut. Såsom häromdagen när vi var påväg ut. Lillasyster skulle bara ammas färdigt och bröderna stod och väntade ute på gården. Så plockar Måns ut den lilla blåa lära-gå-vagnen ur förrådet för tredje gången trots att jag sagt åt honom att låta bli, vi ska gå alldeles snart. Men jag hejdar mig ett ögonblick och tar ett djupt andetag, ställer mig i fönstret i vardagsrummet med snuttande systern på armen och tittar på den där lilla filuren med rosa raggsockor och blommiga gummistövlar ute på gården. Han står där med ett fast tag om vagnen, ett stort leende och bus strålande i ögonen. Jag finner lugnet, släpper frustrationerna. Han kommer aldrig mer vara i den här åldern, lilla Måns. Jag kommer minnas den här dagen med sentimental glädje. Jag kommer alldeles säkert sakna den där trotsiga blicken från den där enmetershöga figuren med fötterna bestämt på backen.

Så är vi påväg. Jadå, lära-gå-vagnen följer med på promenaden och precis som mamman trodde så har Måns redan efter ett par hundra meter tröttnat på att dra på den. Men det går faktiskt att putta systern i vagnen och putta på äldsta sonen på cyklen i uppförsbackarna samtidigt som jag bär på lära-gå-vagnen. Vi tar oss framåt. Det kunde ha varit värre. Nora sover ju så gott varmt nedstoppad i vagnen och det regnar inte. T.o.m. solen kikar fram då och då.

Lånar med oss farfarns hund på promenad. Nu skiner solen och värmer lite i blåsten. Vi tar lillvägen. Den är dåligt skött och guppig som attans. Det innebär många vattenpölar för sönerna och hund att springa i.
De springer. Tripp trapp. Två små kottar. Brun mössa och grön mössa. Likadana blommiga gummistövlar.
Jag andas. Försöker tänka att jag just nu lever i mina dyrbaraste minnen, mina barns barndom. Och jag når dit, jag känner kärleken, den översvallande som tar sig igenom all trötthet. Det går. Jag fyller på tålamodskontot med en ordentlig skvätt. Det ska nog räcka hela vägen hem, ta mig igenom avklädningen av två trötta, blöta barn och en missnöjd liten. Jag lovar varm choklad och ostsmörgåsar vid hemkomsten, det blir lättare att vända hemåt då.

Hemma igen med trötta barn och lugnare moder. Vi tar oss genom den här dagen också. Pappan vaknar och känner sig piggare. Kanske vänder det nu...

tisdag, oktober 24, 2006

Lots of shopping

Var och kikade på åkpåse inför vintern åt Nora idag. Fanns många fina och det var så svårt att välja. Var sugen på både den turkosa, den rosa och limen. Men det vart tillslut den röda. Nora brydde sig inte så mycket om färgen, men själva åkpåsen fick med bravur godkänt. Provade att stoppa ned fröken i den i vagnen när vi kom hem och hon gosade in sig fullständigt och somnade. :)

Sedan lämnade jag hela barnaskaran hemma med fadern efter middagen och åkte och shoppade lite själv. Bl.a. en myycket välbehövd ny amningsbh och så en ny outfit inför lördagen då jag och Nora ska på fest. Gäller ju att hitta nåt snyggt som man både kan amma i och helst trolla bort de där extra bebis-kilona som fortfarande dröjer sig kvar. Blir kanske bild senare...
Känner mig nöjd med dagens inköp. Och nu har jag dessutom sett ut massvis med fina saker som barnen önskar sig i klädväg i julklapp (Madde - du läser va?!). Och så några saker som jag ska inhandla själv. ;)

Får jag lov att presentera Bajsrumpa?

Ja, han heter så.. hunden.
Pojkarna fick varsin hund inhandlade från Ica för värde-
checken som kom i posten. En till Liam och en till Måns. Så fick de döpa de. Liams hund heter Husse och Måns hund heter Bajsrumpa.

För han har visst kommit in i bajsåldern, yngste sonen min. Inte kiss- och bajsåldern, bara bajsåldern. Vid middagsbordet idag satt han och busade, "bajs, bajs, bajs" skrattade han. Vi bad honom säga något annat istället... "kan du säga pappa?" förslog vi.
- Ja, log han finurligt. Bajspappa!

Annars är den stora grejen just nu att kalla varandra för fula saker. Framförallt Måns är väldigt fascinerad av fula ord. Tack och lov är dock deras ordförråd rätt begränsade inom den här genren. Främst är det just bajsrumpa eller klantskalle som de använder som öknamn på varandra, men även pannkaka och pumpa(?!?). Fråga mig inte vad de lär sig dagis!

Halloween närmar sig..

I lördags vart det en liten tur till Ikea. Diverse krams inhandlades, bl.a. en halloween-ljusslinga. Liam blev överförtjust... det var fladdermöss på! Så nu vet han precis vad han vill klä ut sig till - en fladdermus! Vingar ska det vara, och små öron. Inget annat lockar. Så det blir helt enkelt upp till mamman att leverera. Idag har jag letat vingar men kommit hem tomhänt... ska ge mig på några nya ställen imorgon. Annars blir det till och ordna egna.. ståltråd klätt med tyg kanske?

(Så lyser de i mörkret, Farmor.)

söndag, oktober 22, 2006

Småpåsar from hell..

Det blir en del kläder som inhandlas när man har tre barn. Och så ibland får man ju även kosta på mamman och pappan någon ny trasa. Helt okej, jag gillar faktiskt att köpa kläder. Problemet är alla dessa små påsar med knappar, hyskor, hakar, pärlor och paljetter som medföljer alla nya plagg nuförtiden. Vad ska man göra med de allihop??

Just nu lägger jag de i en låda tillsammans med alla sysaker. Det har blivit en skaplig samling under dessa år. För jag sparar de ju. Det kan ju faktiskt hända att någon knapp lossnar och försvinner, då är det ju hemskt bra att kunna leta reda på en ny, där i lådan. Eller?

Sanningen är ju dock den att jag aldrig, under alla dessa år, använt nån utav dessa medskickade atteraljer. De ligger bara där i lådan istället, som fylls på allteftersom.

Så varför kastar jag inte bort de där småpåsarna nästa gång jag klipper av prislappen på ett nytt plagg? Ja det undrar jag med, det tar emot helt enkelt. "Kan vara bra att ha" tänker jag och fyller på samlingen.


Vad gör du med dina småpåsar? Går de direkt i soporna (du starka människa) eller sparar du dem? Och vad har du de till i sådana fall?? *uppriktigt nyfiken*

fredag, oktober 20, 2006

Fantastiskt!

Å jag fortsätter att förundras över hur lätt det faktiskt är att ha tre barn. Jag trodde att det skulle bli mycket värre!! Kan ju iofs ha nåt att göra med att lilltjejen fortfarande sover... sneglar på klockan: 09.05. Nämde jag att hon sov heeela natten dessutom utan matning? :D

Kan inte låta bli..

och visa hur man gör för att få en sådan "härligt lerig sandlåda" som Ulle skrev. Receptet innefattar en fyraåring och en vattenslang...

torsdag, oktober 19, 2006

Rapport från sjukstugan

Jodå, vi lever.
Nu äääntligen börjar sjukdomarna ge med sig, de har gått om varandra här känns det som. Jag och Nora har dragits med en seeeeg förkylning, Liam fick feber i dagarna två och sedan fick Måns också feber. Men hans feber höll bara i sig över en kväll och natt, dagen efter var den borta även om han var lite trött. Och så Emil då, han fick muskelinflammation i rygg, axlar och nacke och är väl fortfarande inte riktigt bra, även om det börjar bli bättre. Skulle väl inte skada för honom att stanna hemma och vila sig från jobbet, men försök få Emil att sjukskriva sig... omöjligt!
Men nu börjar vi se ljuset i slutet av tunneln. Nu behöver vi en frisk och pigg vecka.. innan antagligen vinterkräksjukan eller något annat mysigt sätter klorna i oss. ;)

Några bilder ifrån gårdagen:

Liam har något lerigt projekt för sig i sandlådan. Väldigt lerigt...

Så sött kan endast en bebis sova...
Trött och tillfrisknande Måns blir mutad med tecknad film för att få honom och sitta still en stund.

torsdag, oktober 12, 2006

Bröllopstal

Det blir inte mycket datatid just nu.. jag är nämligen sååå förkyld och orken är verkligen inte på topp. Tyvärr, eller hur man nu ska uttrycka sig, så är sönerna friska och pigga. Så ungefär tre till fyra gånger om dagen infinner sig det där begäret att strypa nån utav de två små odjuren som ska föreställa mina barn. Men än så länge är vi fortfarande vid liv, allihopa... ;)))

Så nu i dagarna efter årsdagen från bröllopet så passar jag på och minns lite extra och tänkte i den andan plita ned två tal som hölls under bröllopsmiddagen:

Mn mors tal till brudparet:

Kära brudpar,
äntligen har vi samlats här, denna dag, lördagen den åttonde oktober år 2005, för att fira att Camilla och Emil idag av kärlek gifter sig och för att de vill tillbringa resten av sina liv tillsammans.

Som brudens stolta mor säger jag:
Camilla, 24 år, tvåbarnsmor, en mors stolthet. Så ärftliga anlag tror jag på när man har begåvade barn.

Som liten flicka var du som de flesta barn, busig, sprallig, glad, bråkade med dina syskon (och de med dig). En av många saker som du tyckte om var att höra på sagor, t.ex. om prinsar och prinsessor.

Som liten flicka stod du ofta framför spegeln och speglade dig, gärna med en virkad gul duk på huvudet och med ett långt flanellnattlinne på kroppen som din farmor hade sytt.I dina tankar lekte du säkert att du var en fin prinsessa.

När du fyllde fyra år fick du ett par guldfärgade sandaletter av din mormor. Sådana skor hade du aldrig sett någon ha förrut och jag tror att detta måste ha varit det yttersta beviset för dig som liten tjej, att du faktiskt var en prinsessa.
Idag vet vi att det var sant, titta vilken vacker prinsessa hon är. För som ni vet: de vackraste barnen är alltid ens egna.

Ja Emil, jag måste säga att en mer förträfflig och önskad äkta man till min dyrbara dotter går inte att önska sig.

Man brukar säga att en arkeolog är den bäste make en kvinna kan få, för ju äldre hon blir, desto mer intresserad blir han av henne. Men vi (och nu gör jag mig till talesman för hela Camillas släkt, där finns det många husägare) är så nöjda och glada för en riktig rörmokare i familjen (eller hur Jörgen!). (Och här svarade Jörgen, min husrenoverande morbror, med ett ruggande OJA!) Dessutom är det utmärkt att du fr.o.m. idag är en gift man, när det gäller din del av er försörjning: det är nämligen så att de flesta företag föredrar gifta män. De är vana att ta order.

Därför Emil, är du mer än hjärtligt önskad, numera som en gift man i vår familj och jag hoppas på en fördjupad angenäm kontakt mellan våra släkter.

Innan vi skålar fölr brudparet skulle Göran (min man) vilja ge ett litet hjälpmedel till dig Emil ( min mamma räcker över en brödkavel till Emil)
(Till självförsvar
Bra att ha när du insett vem modern är och att du redan är gift med dottern.)

Nu höjer vi glasen - måtte ni leva, för varandra, varenda dag av ert liv. Skål!

Och så fortsätter jag med det talet som jag överraskade Emil med:

Till min nyblivne make

Emil, jag älskar dig.
Jag älskar dig när du kliver upp med barnen på morgonen och låter mig sova ut, och sedan väcker mig med kaffedoft.
Jag älskar dig när du tidigt på morognen innan du åker till jobbet, tar in morgontidningen och lägger den i trappan åt mig så att den finns där när jag vaknar.
Jag älskar dig när du ser min trötthet och lättar min börda på de sätt du kan.
Jag älskar dig när du driver mig till vansinne och bara skojar och skrattar och är omöjlig att prata allvar med.
Och jag älskar dig när jag är så arg på dig att jag bara vill skrika... och det borde väl ändå säga nåt.

Emil,
jag älskar dig när du leker med våra barn.
Jag älskar dig när du tänker på andra och är givmild med dina känslor och din tid.
Jag älskar dig när du är lycklig och glad och skrattar.
Jag älskar dig när du är trött och vresig och fördömer allas trafikvett utom ditt eget.
Och jag älskar dig när du med falsk stämma sjunger Cornelis Vreeswijks "Nudistpolka" i duschen. Och det bevisar att kärlek är inte bara blind, den är döv också.

Du är min trygghet, min bas. Du gör att jag orkar vara hel.
Emil, jag älskar dig!

Det hölls fler tal under middagen, men det var dessa två som jag hade på papper.
Ååh vad fantastiskt kul det var att gifta sig!! Skulle vilja göra det igen... eller inte! ;)

måndag, oktober 09, 2006

Rätt ska vara rätt!

På söndagens morgon, när jag och Nora vaknade efter vår sedvanliga sovmorgon, stod denna och väntade på mig nere på köksbordet. Tillsammans med nykokt risgrynsgröt, bröd, ost, grönsaker, jos och nybryggt kaffe. Och så två lyckliga söner som hade fått följa med pappa till affären så tidigt på morgonen och dessutom fått träffat farbror polisen (det var nykterhetskontroll längst med vägen).
Så lite romantik vart det den dagen trots allt. *älskar*

För ett år sedan..

fast igår då , den 8 oktober, så gifte sig jag och Emil.Foto: Nina Thomson

Och så här såg det ut ett år senare! Familjen utökad med ytterligare en familjemedlem.
Så en bonusbild bara på de i familjen som faktiskt sitter stilla och låter sig fotas. Kan säga att det inte var det lättaste att få med alla på bild. ;)
(Och hur firade vi den första bröllopsdagen då? Jo romantiska som vi är så var Emil på bio med sönerna medan mamman var kvar hemma med lillasystern och grejade med tvätten. Till middag skulle vi egentligen ha avnjutit en klassisk söndagsmiddag bestående av nötstek och potatisgratäng. Men mamman var så trött efter allt tvättande, så det blev stuvade makaroner och stekt fläsk till middag istället. Sååå romatiskt! Hahahaha!!)

lördag, oktober 07, 2006

Extreme homemakeover

Ja blödig det är jag. Och tack alla ni som gav mig bevis på att jag inte är ensam i min galenskap, det känns betryggande. Eller nåt... ;)

Så gråter jag igen. Åt teven även denna gång. Jag snörvlar ljudligt och bryr mig inte om att torka tårarna som rinner. Å fy så hemskt och förfärligt, tänker jag.. och det är det ju verkligen också. Men jag känner även något annat... något som kommer krypande från magtrakten, vidare upp i halsen. Illamående. Det stockar sig lite, tillsammans med tårarna.

För jag blir faktiskt lätt illamående när de åter igen zoomar in en närbild på en tårögd, privilegierad, vit designer från den amerikanska medelklassen. Han torkar tårarna med baksidan av sin handflata, suckar ljudligt och skakar uppgivet på huvudet. Och sen så ler de allihop och tittar uppslutet på varandra. För det är ju nu som de ska komma till undsättning. Och hur ska de då hjälpa alla dessa blinda, sjuka, lama, döende och föräldralösa fattiglappar? Jo med en extrem hemomgörning såklart! Det finns ju inget som kan skänka lycka på samma sätt som en enorm wide-screen-flat-screen-tv, fyra badrum med badkar, två fullstora frysar och två fullstora kylar, två ugnar och 410kvm. Eller hur!
Och samtidigt så kan jag inte låta bli och fundera över hur dessa människor någonsin ska ha råd att betala den elräkningen som denna nya, lyckliga livstil kommer att generera. Skulle egentligen inte en ordentlig sjukförsäkring för alla i familjen vara mer till nytta än ett alldeles eget, designat baseballrum?

Men jag kväver illamåendet och fäller ännu en tår. För är det något de kan, de därborta i det stora landet ower there, så är det att skapa känslosam teve.

fredag, oktober 06, 2006

Liam x2

Liam är stor nu. Fyra år gammal och ena framtanden sitter löst. Han kan inte låta bli den utan går och vickar på den hela tiden. Snart sitter där en glugg istället.
Måns är förfärad över Liams lösa tand. Han vill minsann inte tappa några tänder. Han tänker spika fast sina. :D

Skriva och bokstäver är Liams stora intresse just nu. Han ritar bokstäver, som han själv säger. Alldeles nyss så skrev han "MAIL" på en lapp. Fattar ni vad han menar? Han är inte överdrivet tidig i datavärlden kan jag avslöja... fundera på det ett tag.

En liten snigel

Nu ska jag avslöja några utav mina hjärnspöken. Jag är ju, som tidigare konstaterat, inte riktigt riktig alla gånger.
Så här är det - jag är gråtmild och blödig. Och så är jag en tänkare.. det är ingen bra kombination. Jag ska ge två exempel.

Exempel 1:
När jag och barnen kommer hem en eftermiddag så ser jag en liten snigel på trappan in till vårt hus. Halva snigelns skal är krossat och nu ligger han där och kravlar i resterna från hans forna hem. Han vrider och vänder på kroppen, sträcker bedjande sina tentakler upp mot mig och ser på mig med plågad blick.
Jag får bråttom och föser in barnen i huset - in fort! Tvingar mig själv att tänka bra tankar. Det var nog bara skalet som gått sönder, själva snigeln var oskadd och hade inte ont. Och någonstans i bakhuvudet vill jag minnas att jag hört att sniglar växer ur sina skal, lämnar dem och hittar nya, större som de flyttar in i. Visst är det så?! Så egentligen gör det inte så mycket att just det här skalet har gått sönder, han får helt enkelt kravla vidare och hitta en ny enrummare att bosätta sig i. Så.. klart.. ingen fara.. alla lyckliga! Klumpen i magen krymper något.
Så spinner mina tankar.

Det kan inte vara riktigt hälsosamt.

Exempel 2:
Minns ni den där reklamen från Åhlens för overaller som gick på teve för massvis av år sedan. Nej, precis! Men jag minns den, alldeles för tydligt. Den utspelar sig en grå vintermorgon på en tom skolgård, eftersom det redan har ringt in. På skolgården ser man en ensam bil. Framför ratten sitter pappan och i baksätet sitter sonen med en ledsam uppsyn. Och sedan säger pappan något i stil som:
- Snälla, kom igen nu då!
Pojken: - Nej, jag vill inte!
Pappan, något irriterat: - Men pappa har suttit uppe och sytt hela natten. Du _sa_ ju att du ville ha en bäveroverall i nylon!
Sedan ser man hur pojken klivit ur bilen och med böjt huvud tar sig över skolgården, iklädd just en bäveroverall i nylon med den stora bäversvansen hängande. "Kom till Åhelns istället, här kan du köpa en overall i bävernylon för en endast..."
Och det är nu man ska skratta. Men jag skrattar inte, istället växer klumpen i magen till oanade proportioner. För genast börjar mina tankar att rusa iväg. Jag kan inte låta bli att tänka på den stackars pappan som verkligen har suttit uppe och sytt _hela_ natten, bara för att han ville göra sin son glad. Och antaligen kostade det en hel del att köpa tyg till bäveroverallen också, så det är en dyr overall dessutom och nu finns det inga pengar över till en ny. Och den stackars sonen vill säkert inte göra sin pappa ledsen heller, men nu ska han lufsa runt hela vinter i en bäveroverall, som skolkamraterna kommer att reta honom sååå för!
Och så får jag svårt att sova och lite ont i magen.

Jag säger ju det - det kan inte vara hälsosamt!

Av samma anledning undviker jag katastrof-filmer. De ger mig insomningssvårigheter i veckor.

torsdag, oktober 05, 2006

En dag försenat..


Så fuskade vi dessutom och gjorde bara hälften kanel och resten vanilj.. gillar de bättre.
Kanel till höger på bilden i den rullade bullarna, och vanilj till vänster i de skruvade bullarna. Och jag kan konstatera att de var goda även idag!

onsdag, oktober 04, 2006

Kanelbullens dag

Undrar hur många nybakta kanelbullar vi kommer att få se på bild i bloggarnas värld idag? ;)

Nu ska jag åka och hämta mina bus på dagis, så får vi se om vi orkar knåda ihop några bullar vi me.. :)

tisdag, oktober 03, 2006

Fri

- Vilken frihet va!?
Han kommenterade körkortet, det nytagna.
- Jo, svarade jag.
För visst var det så, visst ägde jag en ny frihet som jag inte hade känt förut, nu med körkortet i hand. Med det var ändå inte den känslan som var den starkaste.. det var inte bara friheten och möjligheten som gladde, som gav sådan tillfredsställelse. Det var något annat, också.
Idag, på väg hem i regnet, gick det upp för mig vilken känsla det var.

Så satt vi där i bilen, jag och mina barn. På väg hem i eftermiddagsrusningen i ett sådant gråtungt höstregn. Alla tre hade de somnat i sina bilstolar. Någonstans mellan vägljuden och vindrutetorkarnas svischande hördes en oidentifierbar, amerikansk ballad på radion. Jag kände hur ett melankoliskt lugn spreds sig inom mig.
Där - det var den känslan! Trygghet.
För mig är körkortet en trygghet, mycket mer än en frihet. Det är en möjlighet för mig att ta mig hem med mina tre trötta barn i regnet, utan att få de våta.

Jag var inte nyfyllda arton när jag tog mitt körkort. Jag var 24 och blivande trebarnsmor. Det viktigaste för mig var inte möjligheten att kunna komma iväg, bort, själv. Jag var inte i behov av någon frigörelse. Det är viktigare nu att kunna ta sig hem.

Tisdag

Kallt imorse. Låg under två filtar i soffan när pojkarna hade gett sig av till dagis. Slötittade på teven medan jag väntade på att Nora skulle vakna till liv däruppe i sängen, så att dagen kunde vakna.
Så nu sitter vi här, jag och Nora. Jag är iklädd värmande raggsockor och en matchande, välfylld kaffekopp i handen. Nora gymmar bredvid, lika strålande vacker som alltid.

Det är höst idag, på riktigt. Med guloranga löv längst hela allévägen, disigt och regnet anas i det gråmulna himlen. Det är grått och fuktigt och alldeles, alldeles underbart! Man borde verkligen ge sig ut med kameran och föreviga en sådan här härlig dag, vi får se om jag hinner. Jag och Nora har en del att stå i innan vi måste hämta upp bröderna på dagis efter lunch. Sedan ska vi vidare till vännerna och dricka kaffe och prata väsentligheter.

Ikväll har Emil sent kvällsmöte på facket, så jag och barnen får rå om oss själva. Det blir en bit stek ikväll, kokt länge i buljong, krossade vitlöksklyftor och andra kryddor. Klassiskt med kokt potatis och gräddsås. Passar vädret.

Idag blir nog en bra dag. Det känns så. :)

söndag, oktober 01, 2006

Bak-å-mat söndag

Blev mycket mumsigt gjort idag.
Jag och Måns bakade både chokladmuffins och äppelmuffins idag till mellis.




Sedan blev det kycklingklubbor till middag. (Åt med bulgur kokt i grönsaksbuljong tillsammans med gul lök, morot och champinjoner och så naturell yoghurt med sötsur chilisås och s&p.)

Och slutligen två vanliga, vita formfranskor som ska skivas och frysas in som man kan rosta sen.
Riktigt husmorsaktigt! Att det sen var huset som behövdes städas, istället för att fylla magen med muffins, det struntar vi i. ;)

Nu blir det koma i soffan en stund!