Präktigt?
Förlåt. Det känns som att det har blivit lite väl präktigt här i bloggen på sistonde. Kärleksfulla bröder, sjalande make och matsedel. Jo, visst är det så - maken sjalar, sönerna leker och jag skriver matsedel varje vecka. Men det finns ju en annan sida också. Den som man kanske inte så gärna alltid skriver om i bloggen.
Det är ju roligare att berätta att Nora blivit så stor att hon sitter i matstolen nu kortare stunder än att berätta hur jag blev så stressad igåreftermiddag av tre barns gnällande efter min uppmärksamhet att jag lät frustrationen gå ut över Emil istället, och skällde ut honom för att lägga sina saker på fel ställen.
Och på samma sätt är det också roligare att berätta hur jag bakade lussekatter i helgen tillsammans med barnen. Att Liam fick ett smärre bryt över att degen inte betedde sig som han ville, är ju inget man lägger ut på bloggen.
Allt detta vet ni ju alla såklart. Men jag vill bara förtydligare det ändå. Förtydliga att vi är en helt vanlig familj. Även om jag i fortsättningen kommer att belysa de goaste bitarna mest, som tidigare. ;)
Det är ju roligare att berätta att Nora blivit så stor att hon sitter i matstolen nu kortare stunder än att berätta hur jag blev så stressad igåreftermiddag av tre barns gnällande efter min uppmärksamhet att jag lät frustrationen gå ut över Emil istället, och skällde ut honom för att lägga sina saker på fel ställen.
Och på samma sätt är det också roligare att berätta hur jag bakade lussekatter i helgen tillsammans med barnen. Att Liam fick ett smärre bryt över att degen inte betedde sig som han ville, är ju inget man lägger ut på bloggen.Allt detta vet ni ju alla såklart. Men jag vill bara förtydligare det ändå. Förtydliga att vi är en helt vanlig familj. Även om jag i fortsättningen kommer att belysa de goaste bitarna mest, som tidigare. ;)
upplagd av Millan
tisdag, november 07, 2006
14 kommentarer:
Fast jag läser gärna om problemen också. Att märka att det finns andra som kämpar på samma sätt som jag gör är balsam för själen. Ibland tror jag att jag är helt ensam om att skälla på maken, bli irriterad på Olivia och bränna vid maten på spisen.
Ge oss gärna en blandad kompott! För jag ser gärna mer bilder på urgod mat och sjalande man ;-)
Visst är det så att man oftast skriver om dom roliga stunderna, det gör jag med. Men ibland blir det psykbryt på bloggen oxå ;) DOm få dagarna det är riktigt kaos här hemma hinner jag ändå inte blogga...
Kram
Nä Millan, nu får du f-n i mig sluta ha det så här superhärligt var och varannan dag...perfekt hus, perfekta barn, perfekt man, perfekt katt och så en massa vällagad mat ;o)Snygg är du också din skurk!
Hej Millan!
Jag gillar att läsa om de mysiga bitarna. Flera gånger efter att jag varit här har jag tänkt att, FY vad jag gnäller. Ta tillvara på stunderna HÄR och NU med barnen. Och det lyckas när man bestämmer sig för det. Så i mitt fall är det en jättebra push för att bryta mitt dåliga mönster. Mellan raderna förstår jag ju att ni också måste ha det tufft stundtals. Tre små barn , utan hinder eller att det kör i hop sig, det tror jag inte existerar. Så fortsätt gärna att belysa det härliga, goa med att vara en familj med tre guldklimpar.
Men visst, ibland peppar det att läsa om andras bekymmer också. När allt känns hopplöst så är det skönt att känna igen sig nånstans...
Allting har två sidor eller...*skratt*
Ha en riktigt go kväll! Kram!
Jag älskar att läsa dina "präktiga" bloggar! Många gånger kommer jag på mig själv att jag också borde se lite extra på de bra sakerna istället. Men jag håller med de andra det är skönt att veta att man inte är ensam om att ha det besvärligt ibland ;)
Du skriver verkligen jättefint om din familj och det är så kul att läsa!
kram
Man kan inget annat än bli GLAD av era gulliga kommentarer!! :D
Det känns faktiskt skönt att höra att ni också har sådana stunder, men som de andra skriver så är det jättekul att få tips och inspiration om både matmys, familjemys och positiva tankesätt härifrån. Jag vill ha båda delarna!! :)
Kram, Sanna
Jag gillar att läsa din "präktiga blogg". Det är mysigt att läsa om de härliga bröderna, den söta lillasystern, sjalande maken, god mat och allt det andra. Visst förstår jag att ni har det kämpigt ibland men du skriver så många kloka saker och du tar verkligen vara på småbarnstiden, något som lätt glöms bort bland blöjbyten, matlagning och tvättberget.
*kram*
Jag gillar din blogg som den här och förstår att inte det är hela dig jag ser här.
Kram!
Jag tycker att din blogg är UNDERBAR:) Du skriver så klokt, verkligen sådär så att jag tar det till mig och själv påminns om att stanna upp och bara NJUTA - istället för att stressa och prestera.
Och tack vare bilden på Emil i sjal har jag fått min egen sambo att backa i sin åsikt (INGA pappor bär sjal)och han har nu testat själv! Hälsa Emil och tacka så mycket!:)
Hittade din blogg för inte allt för längesen och tycker verkligen om den.
Visst kan man bli lite avundsjuk på inköpslistor och dylikt, men för mig är det mest sporrande.
Fortsätt du att skriva om det du gillar att skriva om det är ju då det blir bäst ;)
Glömde att nämna det bullarna ser jättegoa ut. Finns det några kvar?
hehe. vet du. det är nog så det är. Det _är_ inte alltid det är så roligt och sött och bra. En gång lade ajg ut om Ce och hennes 7 utbrott per deg. Det var så det var att baka. Det _gick _ bara inte men vi gjorde det ändå. Livet är väl sånt. härligt men inte bara så fint och präktigt som man får det till på bloggen.
klart ni är en helt vanlig familj. skriv på du. älskar din blogg.
Åter igen - vilka gulliga kommentarer! Man skulle kunna tro att jag betalade er.. ;)
Jag fortsätter och skriver mina inlägg som vanligt, ännu mer sporrad och uppmuntrad! :D
kram till er alla!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida