Kvinna
Jag är väl kvinna helt enkelt. Och det är väl en ganska kvinnlig egenskap, nedärvd från mina kvinnliga förfäder. Eller nedlärd kanske, för det är nog en produkt av miljö snarare än arv.
Jag pratar om tjurigheten, den kvinnliga varianten. Den som lägger armarna i kors, snörper med munnen och svarar med ett ilskt "ingenting!!" på frågan om vad det är för fel. Tjurigheten som kan sitta i tystnad och vänta i flera dygn, utan att visa sitt fula ansikte. Tålmodigt inväntar den Misstaget, så att den kan få explodera i ren och skär ilska.
Det värsta är dock inte själva Tjurigheten, utan dens närbesläktade följe - Bitterheten. Bitterheten trivs i Tjurighetens sällskap. Den nästlar sig in och tar över. Och den försvinner inte i samband med ett ilskeutbrott... oftast orkar den inte ens med utbrott av sådan art. Bitterheten förlamar, förslappar och äter upp en inifrån. Tills det ingenting finns kvar.
Jag vägrar bli bitter. Jag är herre (fru?) över mitt eget liv! Jag kämpar varje dag emot mina kvinnliga instinkter. Instinkterna som säger åt mig att sura, vara tyst, låta honom läsa mina tankar. För egentligen är det ju ganska enkelt, men så svårt ändå - säga som det är! Tala om i klarspråk vad som är fel och vad jag förväntar mig/vill ha istället.
Jag förväntar mig inte att E ska lyckas sortera tvätten riktigt, trots det så tycks jag förvänta mig att han ska läsa mina tankar. Taskigt!
Jag bestämmer själv vad som är okej för mig, och vad som inte är okej. Det är upp till mig att se till att de i min närhet vet om vad som gäller. Sedan slutar mitt ansvar. Hur andra beter sig styr jag inte över... men jag kan ge de rätt kunskap för att veta hur jag trivs.
Jag vägrar bli bitter. Jag försöker och försöker att tala om vad jag vill. Berätta när något blivit fel. Avslöja vad jag önskar mig.
Visst jag älskar överraskningar också! Trots det så kan det vara en stor hjälp på vägen att tala om hur jag vill bli överraskad. "Jag skulle bli sååå glad om du överraskade mig med barnvakt och middag ute någon kväll."
De "riktiga" överraskningarna kommer de med, och är minst lika uppskattade. Kan man bli annat är glad när man överraskas med dammsugare till fm-fikat en fredag!? Bara för att, och sen är det fort tillbaka till jobbet.
Han vet vad jag vill ha. Och vet han inte det, så talar jag om det. Oftast.
Jag pratar om tjurigheten, den kvinnliga varianten. Den som lägger armarna i kors, snörper med munnen och svarar med ett ilskt "ingenting!!" på frågan om vad det är för fel. Tjurigheten som kan sitta i tystnad och vänta i flera dygn, utan att visa sitt fula ansikte. Tålmodigt inväntar den Misstaget, så att den kan få explodera i ren och skär ilska.
Det värsta är dock inte själva Tjurigheten, utan dens närbesläktade följe - Bitterheten. Bitterheten trivs i Tjurighetens sällskap. Den nästlar sig in och tar över. Och den försvinner inte i samband med ett ilskeutbrott... oftast orkar den inte ens med utbrott av sådan art. Bitterheten förlamar, förslappar och äter upp en inifrån. Tills det ingenting finns kvar.
Jag vägrar bli bitter. Jag är herre (fru?) över mitt eget liv! Jag kämpar varje dag emot mina kvinnliga instinkter. Instinkterna som säger åt mig att sura, vara tyst, låta honom läsa mina tankar. För egentligen är det ju ganska enkelt, men så svårt ändå - säga som det är! Tala om i klarspråk vad som är fel och vad jag förväntar mig/vill ha istället.
Jag förväntar mig inte att E ska lyckas sortera tvätten riktigt, trots det så tycks jag förvänta mig att han ska läsa mina tankar. Taskigt!
Jag bestämmer själv vad som är okej för mig, och vad som inte är okej. Det är upp till mig att se till att de i min närhet vet om vad som gäller. Sedan slutar mitt ansvar. Hur andra beter sig styr jag inte över... men jag kan ge de rätt kunskap för att veta hur jag trivs.
Jag vägrar bli bitter. Jag försöker och försöker att tala om vad jag vill. Berätta när något blivit fel. Avslöja vad jag önskar mig.
Visst jag älskar överraskningar också! Trots det så kan det vara en stor hjälp på vägen att tala om hur jag vill bli överraskad. "Jag skulle bli sååå glad om du överraskade mig med barnvakt och middag ute någon kväll."
De "riktiga" överraskningarna kommer de med, och är minst lika uppskattade. Kan man bli annat är glad när man överraskas med dammsugare till fm-fikat en fredag!? Bara för att, och sen är det fort tillbaka till jobbet.Han vet vad jag vill ha. Och vet han inte det, så talar jag om det. Oftast.
upplagd av Millan
måndag, november 13, 2006
8 kommentarer:
Jag kan bara säga; JAG VET!
Skitjobbigt med de sur-generna som envisas ibland. Jag jobbar hårt på att säga vad jag tycker och tänker.
Telepati funkar inte med karlar det är bara att inse!!
Frågan är vad man ska göra när man både berättar att man vill ha överraskningar, överraskar honom med kul saker, och ändå aldrig själv får några??????????????????
(aj där kom lite bitterhet igen.. men som sagt...surhet o bitterhet är bästa pals!)
//M
surgener har vi tydligen alla. konstigt det där. att tiga ihjäl problemet och sen säga "ingenting" på frågan. Hm. A är dock skicklig på att undvika mig när jag är på det humöret. Han_vet_ hur han ska göra. han vet att det kommer ut senare. Inte i ilska utan i ett _duuuuuuuuuuuuuu_ *ler*
man får öva tror jag. bli bättre och bättre på att inte vara sur.
fast det är svår.t
Jag känner igen det där... Jag verkar aldrig lära mig att sambon inte kan läsa mina tankar. Det är ju enklare att tala klarspråk direkt man sparar energi och krafter och slipper bråk.
Hej Millan =)
Det var länge sen! Men jag är sååå dålig på att vara på Aff nuförtiden. Går in och läser ibland hos våra januaribarn men det verkar vara rätt lugnt för tillfället *s*
Har läst här ett tag, men har knappt bloggat själv så jag har inte haft någon adress.
...och sen for inlägget iväg =)
Allt bra här, Wilhelm växer och frodas *s* Hoppas att allt är bra hos er!
Kram Tove
Man skulle ju inte kunna tro att jag har blogspot själv... Men nu dyker nog rätt adress upp =)
Ja, det där känns igen, så är jag också. Just "ingenting" biten kör jag med ofta *ler*
Konstiga varelser dom där karlarna, varför kan dom inte läsa tankar? ;)
Jättebra skrivet!
Hade smugit sig in ett fel i länken hos mig igår, men nu är det länkat till din sida!
Kram
Verkligen träffande Millan! Jag jobbar på att säga vad jag verkligen vill men att det ska vara så svårt?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida