Cirkus?

Som jag tidigare konstaterat så tycker jag att det fungerar över förväntan med tre barn. Jag har provat på ett besök nere på stan med dem, varit till köpcentrumet, till bvc och till stora mataffären och handlat. Allt har fungerat riktigt bra, och än så länge känner jag mig inte som en cirkus när vi kommer instormandes. Med tålamod, tid och kanske en och annan muta så går det.

Men det finns ett tillfälle då jag känner att armarna inte riktigt räcker till, då det blir lite kaotiskt och jag känner hur cirkusen tar över. Och det är vid hämtning på dagis. Scenariot är ju inte det bästa. Jag hämtar killarna efter lunch. De är båda två ganska trötta vid det laget. Måns går på ena avdelningen och Liam på den andra och mellan de finns en låååång trappa. Eftersom storbarnen äter lunch på nedervåningen så finns Liam där nere när jag kommer för att hämta honom.

Drömscenariot vore att Liam gick upp för trappan själv, tog av sig sina tofflor, satte på sig jackan, tog skorna i hand och gick ned för trappan ned till hallen igen. Under tiden kunde den lugna mamman, som har all tid i världen, hjälpa Måns på med hans kläder medan Nora sov snällt i babyskyddet. Sedan kunde vi allihop, hand i hand gå ut till bilen tillsammans, glada och uppslutna, och åka hem.

I verkligheten går det inte riktigt till så. I verkligheten kommer det in en stressad mamma som nog brutit mot en handfull föreskrifter med hennes parkering utanför. I babyskyddet har jag en liten Nora som vaknat lagom till att jag plockade ur henne ur bilen och kommit på att hon nog är jättehungrig. Att jag gjorde ett tappert försök till att väcka henne och ge henne mat innan vi åkte, men att hon bara somnade vid bröstet hela tiden så att jag tillslut vart tvungen att packa ned henne i babyskyddet och åka, räknas inte.
Jaja hursomhelst, mamman stressad och lillasyster hungrig. I hallen möter vi en jätteglad Måns. Han tycker om att bli hämtad och vill gå ut genom dörren på en gång. Jag, redan svettig, får stoppa honom från att gå ut i bara strumpan och försöker sätta på honom skorna istället. Men då ska lillherrn inte ha skorna på sig när han ska åka hem, han vill åka hem i tofflorna. Nora skriker i babyskyddet. Mamman och Måns dividerar. Då kommer Liam ut från matsalen och får syn på sin mamma där i hallen. Rusar han i mammans famn överlycklig av att se henne? Nepp, han vänder helt sonika om och springer in på småbarnsavdelningen med ett "neeeeeej, inte mamma!" ringande i våra öron. Gå upp för trappan och hämta sina saker och lämna tofflorna - det kan du fetglömma! Den här ungen ska INTE åka hem, han ska bara bygga lite lego på småbarnsavdelningen en stund. Nora skriker, Måns rymmer ut i strumporna genom dörren och bilen, just det bilen står ju och väntar på en 800:-bot just i detta ögonblick.

Vi kommer faktiskt hem, alla fyra. Men jag måste säga att det är väldigt få gånger som vi är sams när vi väl hamnat i bilen. Och åååhhh vad roligt det ska bli när det blivit overallsväder och hämtningen kommer att bli ännu bökigare.... jag svettas redan. :/