Höstfunderingar

Vi går på promenad, jag och mina små. I vår egna lilla värld, långsamt fram längst grusvägen, och jag känner hur ofantligt rik jag är. En liten gosse i varsin hand och systern på magen, närmast mitt hjärta. Jag är fullastad med barn, det är mäktigt.

En platt groda ligger där i hjulspåren på vägen. Ni konstaterar, såsom barn gör. Platt och död. Överkörd. Fortsätter stilla framåt i höstsolen. Den värmer ordentligt än, trots att löven faller. Ni längtar efter snön, för den kommer ju snart - nu när löven börjat falla. Och julen! Då får man äta tomtemat. Det vet Liam, för han är 4år och stor. Men mamma är större, och störst det är pappa. För han har stora tår på sina fötter.

Nästan hemma, vi ser alla huset. Det är tur det, för benen är trötta nu. Måns tur att stänga grinden idag. Fika i trädgården? Ja tack gärna. Mamma får brygga kaffe så bjuder bröderna på trolldegskakor.