En berättelse..

Nu ska jag skriva ned en sån där liten minnesberättelse som vi med all sannolikhet kommer att terra Liam med i framtiden. En sån gullig historia som måste berättas på alla sammankomster så att alla vuxna kan säga "naaaaaaw - vad gullig!" och skratta lite medan snart tonåriga Liam står och skäms ögonen ur sig i ett hörn.
*gnuggar händerna* Jag är en elak mamma! ;)

Detta hände när Liam var 4,5 och Nora var alltså en liten bebis på bara 2 månader. En kväll när Nora satt och sov i babyskyddet (efter en snabb biltur med mamman till affären) så frågade Liam om han fick bära med sig Nora. Liam var alltid så duktig och förståndig och visste ju att han inte fick bära på Nora så därför frågade han, kanske fick han bära henne när hon satt fastspänd i babyskyddet. "Får jag bära henne i den här?".
- Näe, svarar mamman. Men vart ska du bära henne då?
- In dit, säger Liam och pekar in mot badrummet.
- Vill du ha in henne på toaletten? undrar mamman.
- Ja, så hon kan sitta där med mig när jag bajsar! svarar Liam helt självklart.
Å det är väl ändå kärlek ut i fingertopparna.. han vill så gärna ha sällskap utav lillasyster när han ska på toaletten. Gulleplutt!

Ni kan tro att han aldrig kommer att få glömma detta!! =)