Fri

- Vilken frihet va!?
Han kommenterade körkortet, det nytagna.
- Jo, svarade jag.
För visst var det så, visst ägde jag en ny frihet som jag inte hade känt förut, nu med körkortet i hand. Med det var ändå inte den känslan som var den starkaste.. det var inte bara friheten och möjligheten som gladde, som gav sådan tillfredsställelse. Det var något annat, också.
Idag, på väg hem i regnet, gick det upp för mig vilken känsla det var.

Så satt vi där i bilen, jag och mina barn. På väg hem i eftermiddagsrusningen i ett sådant gråtungt höstregn. Alla tre hade de somnat i sina bilstolar. Någonstans mellan vägljuden och vindrutetorkarnas svischande hördes en oidentifierbar, amerikansk ballad på radion. Jag kände hur ett melankoliskt lugn spreds sig inom mig.

Där - det var den känslan! Trygghet.

För mig är körkortet en trygghet, mycket mer än en frihet. Det är en möjlighet för mig att ta mig hem med mina tre trötta barn i regnet, utan att få de våta.

Jag var inte nyfyllda arton när jag tog mitt körkort. Jag var 24 och blivande trebarnsmor. Det viktigaste för mig var inte möjligheten att kunna komma iväg, bort, själv. Jag var inte i behov av någon frigörelse. Det är viktigare nu att kunna ta sig hem.