Extreme homemakeover

Ja blödig det är jag. Och tack alla ni som gav mig bevis på att jag inte är ensam i min galenskap, det känns betryggande. Eller nåt... ;)

Så gråter jag igen. Åt teven även denna gång. Jag snörvlar ljudligt och bryr mig inte om att torka tårarna som rinner. Å fy så hemskt och förfärligt, tänker jag.. och det är det ju verkligen också. Men jag känner även något annat... något som kommer krypande från magtrakten, vidare upp i halsen. Illamående. Det stockar sig lite, tillsammans med tårarna.

För jag blir faktiskt lätt illamående när de åter igen zoomar in en närbild på en tårögd, privilegierad, vit designer från den amerikanska medelklassen. Han torkar tårarna med baksidan av sin handflata, suckar ljudligt och skakar uppgivet på huvudet. Och sen så ler de allihop och tittar uppslutet på varandra. För det är ju nu som de ska komma till undsättning. Och hur ska de då hjälpa alla dessa blinda, sjuka, lama, döende och föräldralösa fattiglappar? Jo med en extrem hemomgörning såklart! Det finns ju inget som kan skänka lycka på samma sätt som en enorm wide-screen-flat-screen-tv, fyra badrum med badkar, två fullstora frysar och två fullstora kylar, två ugnar och 410kvm. Eller hur!
Och samtidigt så kan jag inte låta bli och fundera över hur dessa människor någonsin ska ha råd att betala den elräkningen som denna nya, lyckliga livstil kommer att generera. Skulle egentligen inte en ordentlig sjukförsäkring för alla i familjen vara mer till nytta än ett alldeles eget, designat baseballrum?

Men jag kväver illamåendet och fäller ännu en tår. För är det något de kan, de därborta i det stora landet ower there, så är det att skapa känslosam teve.