Apropå kaffe..

Det här kaffet brukar jag dricka. Jag vet, Classic Reko - det låter som en Ikea-möbel. Men det är jättegott!
Fast det allra viktigaste med det här kaffet ser du längst upp till vänster på paketet. Det betyder att den som tillverkat detta kaffe får en skälig lön. En skälig lön innebär att barnen till den som tillverkat detta kaffe kan gå i skolan istället för att bidra till familjeekonomin. Det kostar några kronor mer än kaffepaketet som står i hyllan bredvid. Några kronor.

Dricker du kaffe? Då uppmanar jag dig att välja det dyrare kaffet nästa gång du handlar, om du inte redan gör det. Det måste inte vara classic kaffe, det finns flera rättvisemärkta kaffesorter. Men classic kaffe är bra på det viset att det finns i nästan varje butik. Hittar du inget rättvisemärkt kaffe i din butik - efterfråga det, du gör skillnad!

Hejdå Kalle.

Idag var det Kalles dag. Ett sista farväl vid den stillsamma begravningsplatsen. Solen sken in genom fönstret och ur högtalarna strömmade Mozart. Vackert och rofullt.

Jag minns dig Kalle där du sitter i hammocken i Gåvsta. Solbränd och fortfarande stark i kroppen.

Nr. 6

Jo.. hrm... så är det.. det har hänt igen. Vi har nått gränsen för vad som är löjligt och passerat den. Idag var jag och köpte en ny.

Det ordnar sig.

Tredje barnet blir nog rätt härdat. Förutom de eventuella tjuvnyp och hårda klappar de får utstå, så lär de sig ju acceptera läget på ett annat sätt. Fånga bröstet i farten var en konst som redan Måns behärskade, och Nora har nu fulländat den förmågan. Att sitta stilla i soffan och amma sker inte vid många amningsstunder på dygnet, utan oftast får hon finna sig i att följa med på armen och snutta på bäst hon kan medan mamman lagar mat eller hjälper storebror på toaletten t.ex.

Och i värsta fall så får man dessutom ordna biffen själv som barn nr3 i en syskonskara. I morse var jag tvungen att byta illaluktande blöja på lilla storebror samtidigt som Nora började ledsna på läget, ville ha bröstet och sedan gärna somna där. Men jag kastade in henne under babygymmet och lurade in Måns i badrummet. Medan jag står där och byter så hör jag hur Noras tröttgnäll mer och mer övergår till ren och skär ilska och frustration. Men när vi nästan är färdiga så tystnar plötsligt lillasyster. Väl återkommen i vardagsrummet ser jag anledningen... hon har helt enkelt givit upp hoppet om mammans bröst och börjat snutta på ena benet på babygymmet istället. Det gick det med. ;)

3

Titta så många barn jag har! :D

Hon gymmar!

Och så roligt var det... hon somnade. ;)

Jag överlevde!

3 barn på stan. Det underlättar rejält med körkortet så att man kan ta bilen... för det är något svettigare att få iväg alla på bussen. Men jag är rätt slut ändå såhär på eftermiddagen när vi nu kommit hem.

Först hade de öppen mottagningen på bvc i fm. Det var länge sen vi vägde och mätte Nora och den envisa torsken vill inte ge med sig heller så vi bad om lite medicin. "Stor" dam visade vågen... snaaaart uppe i Måns födelsevikt ;)... 4130gr vägde hon.
Så det gick bra, mamman och barnen fortfarande vid gott mod. Vidare ned mot gågatan.

In på Po.p och köpte vinteroverall till Liam. Gick helt okej. Nora, som nästan hade somnat i vagnen ute på gatan, protesterade när vi kom in på det plana butiksgolvet istället. Men med henne på armen och pojkarna busandes i ena provrummet så fixade vi det med.

Fortsatte över stan. Passerade tuuusen korvstånd, men lyckades övertyga sönerna om att pizza var en bättre lunch. In på Panini och tjuvhöll två vildar i kön. Mutade med cola och lotsade de till ett bord. Gick jättebra. Pojkarna åt upp sin pizza, Nora sov sig geom hela lunchen och mamman hann äta upp _hela_ sin ceasarsallad. Det du!

Sen en snabbis in på mammans jobb och hälsa på tanterna och sedan vidare in till biblioteket. Läste bok för sönerna och ammade liten. Sedan somnade hon snällt om i vagnen medan jag roffade åt mig lite böcker som jag lånade hem till grabbarna, innan vi var tvungna att skynda tillbaka till bilen innan parkeringen gick ut.

Nu hemma.. kaffe till mamman (thank god!) och varsitt glas mjölk till barnen.
Så slutsats - tre barn och en mamma på stan funkar faktiskt! =D

Dåså..

Emil fyllde år igår. För någon vecka sen så bestämde sig jag och Emil att vi inte skulle ha något kalas för honom. Han fyllde ju inte jämt, så vi tyckte att det kunde räcka att bara fira vi i familjen.. med hans favoriträtt till middag och kanske nåt litet till efterrätt. Nåt sånt enkelt.

I förgårkväll ringde telefonen. Igårkväll hade vi folk här. Nästan fullt hus å kaffe och kaka. Jätteroligt såklart, men nästa år planerar vi in ett kalas istället. På en söndag eller nåt. Inte en tisdagskväll. Pojkarna kom i säng sent efter en orgie i glass och strössel och kaka. De hade hur skoj som helst, men var trötta imorse. Man lär sig av misstagen. ;D

Barnen vart lämnade i köket med två burkar strössel. ;)

Fredrika, vår vita fina katt, är borta. Hon har nu varit borta i sex dagar, så vi misstänker att hon inte kommer tillbaka den här gången. Som längst har hon varit borta två dagar tidigare, men nu har väl vägen eller räven tagit henne. :(
Å kattungarna droppar av en efter en de med. Två är redan bortadopterade, och nästa vecka försvinner två till. Fast det är ganska skönt. De är stora nu, så det är dags för de att flytta.

Nu ska jag passa på och dammsuga köksgolvet efter gårkvällens strösselkalas och sedan handla en snabbis innan jag ska hämta upp gossarna på dagis.

Mera vackraste..

Om lilla fröken..

Lite trött idag. Fröken Nora var visst hungrig inatt, och sedan morgonpigg. Somnade om lagom till att jag ändå var tvungen att kliva upp med pojkarna. Men jag ska inte klaga... de flesta nätter får jag sova förvånansvärt mycket för att ha en 1-månaders i huset. Så några sådana här nätter kan jag ta utan allt för sura miner.
Och nu ligger hon och sover som en liten prinsessa i vagnen, Liam bygger lego och Emil och Måns har farit iväg till köpcentrumet för att leta tofflor och blöjor till dagis.

Så har vi fyllt i namnpappren som ska skickas in till Skatteverket. Hon heter Nora i tilltalsnamn, sedan Liv bara för att det är vackert och sist Jenny efter Emils syster som inte längre lever. Efternamnet blir ju samma som resten av familjen och behövdes inte anmälas den här gången eftersom Emil bytte till mitt namn i samband med bröllopet. Skönt att få det registrerat och klart.

Förövrigt så har hon ökat nästan 1kg och 4cm under hennes första levnadsmånad. Fortfarande liten och och ganska långsmal, men förbluffande stadig i kropp och nacke. Det märks verkligen att hon inte är någon nyföding längre... *snyft* det går för fort!!! ;)

Förresten..

så har ni ju inte fått se vår nya gräsmatta. Halva delen har vi hunnit så, och på andra halvan är allt jobb kvar att göra. Den är såå fin och det är underbart skönt med lite gräs mellan tårna igen, istället för leråker.

Första klippningen

Skiljelinjen

En hel del arbete kvar på den osådda delen
Ungar på grönbete ;)

Ikväll blir det kräftskiva med endast ett barn med - semester ju! Hoppas att Nora inte reagerar på att jag äter kräftor bara... den där bönsalladen jag åt häromdan var inte så populär. ;)

Världens vackraste

Tiden

Vad tiden går fort. Stod häromdan och synade ansiktet i spegeln och upptäcker plötsligt föraningen till rynkor runt ögonen. Va, nä är det sant? Jag är ju inte mer än 25. Om det inte vore för den där raden av osnutna ungar bakom mig så skulle jag väl vara en riktig partytjej i mina bästa år. Välbekant med stans alla uteställen, bundis med vakterna i dörren, superkoll på de senaste drinkarna och absolut inga rynkor runt ögonen!

Istället står man här och vispar välling till sönerna okristligt tidigt om morgonen, med nyaste tillskottet fastmonterad vid bröstvårtan och funderar på varför kaffebryggaren brygger kaffet så l å n g s a m t?! Med rynkig mage, urammade bröst och begynnande kråkfötter kring ögonen. Och sist jag var ut på krogen så var Cosmopolitan ett nytt och hett begrepp i baren.
Så ja, tiden går fort.

Och nu ska jag vara sådär klichéartad – för det är värt det… var enda sekund! Det är inte alltid underbart, men för det mesta så är det fantastiskt. Tiden går fort, men den för med sig så mycket nytt och härligt. Nora är fyra veckor gammal idag och nu ler hon flera gånger om dan, varje dag. Bara en sån sak.
Vissa saker och ting förlorar sin mening när man har barn. Nej, kråkfötterna är inte efterlängtade.. men vad spelar det för roll att ungdomen springer ifrån en när man har tre barn att stoltsera med. Faktiskt.