Det ordnar sig.

Tredje barnet blir nog rätt härdat. Förutom de eventuella tjuvnyp och hårda klappar de får utstå, så lär de sig ju acceptera läget på ett annat sätt. Fånga bröstet i farten var en konst som redan Måns behärskade, och Nora har nu fulländat den förmågan. Att sitta stilla i soffan och amma sker inte vid många amningsstunder på dygnet, utan oftast får hon finna sig i att följa med på armen och snutta på bäst hon kan medan mamman lagar mat eller hjälper storebror på toaletten t.ex.

Och i värsta fall så får man dessutom ordna biffen själv som barn nr3 i en syskonskara. I morse var jag tvungen att byta illaluktande blöja på lilla storebror samtidigt som Nora började ledsna på läget, ville ha bröstet och sedan gärna somna där. Men jag kastade in henne under babygymmet och lurade in Måns i badrummet. Medan jag står där och byter så hör jag hur Noras tröttgnäll mer och mer övergår till ren och skär ilska och frustration. Men när vi nästan är färdiga så tystnar plötsligt lillasyster. Väl återkommen i vardagsrummet ser jag anledningen... hon har helt enkelt givit upp hoppet om mammans bröst och börjat snutta på ena benet på babygymmet istället. Det gick det med. ;)