Tiden

Vad tiden går fort. Stod häromdan och synade ansiktet i spegeln och upptäcker plötsligt föraningen till rynkor runt ögonen. Va, nä är det sant? Jag är ju inte mer än 25. Om det inte vore för den där raden av osnutna ungar bakom mig så skulle jag väl vara en riktig partytjej i mina bästa år. Välbekant med stans alla uteställen, bundis med vakterna i dörren, superkoll på de senaste drinkarna och absolut inga rynkor runt ögonen!

Istället står man här och vispar välling till sönerna okristligt tidigt om morgonen, med nyaste tillskottet fastmonterad vid bröstvårtan och funderar på varför kaffebryggaren brygger kaffet så l å n g s a m t?! Med rynkig mage, urammade bröst och begynnande kråkfötter kring ögonen. Och sist jag var ut på krogen så var Cosmopolitan ett nytt och hett begrepp i baren.
Så ja, tiden går fort.

Och nu ska jag vara sådär klichéartad – för det är värt det… var enda sekund! Det är inte alltid underbart, men för det mesta så är det fantastiskt. Tiden går fort, men den för med sig så mycket nytt och härligt. Nora är fyra veckor gammal idag och nu ler hon flera gånger om dan, varje dag. Bara en sån sak.
Vissa saker och ting förlorar sin mening när man har barn. Nej, kråkfötterna är inte efterlängtade.. men vad spelar det för roll att ungdomen springer ifrån en när man har tre barn att stoltsera med. Faktiskt.