Erkännande?

Jag måste göra vissa klargöranden eftersom den här bloggen tidvis visar en ganska enformig bild av mig och mitt som skapar vissa missuppfattningar.

Nr 1: Kaffet
Jag har förstått att vissa knappt vågar bjuda mig på kaffe efter mitt skrivande. Och även om jag bäst gillar att brygga mitt kaffe själv, på mitt vis och har väldigt bestämda åsikter om hur det ska göras, så är jag ändå knappast kräsen. Kaffe är ju kaffe liksom, och jag dricker det nog nästan hursomhelst. Jag kan t.o.m. värma gammalt och bränt kaffe i micron när jag behöver en kopp snabbt och inte hinner brygga nytt.
Så räds icke mer... ;D

Nr 2: Tålamodet
Jag är absolut ingen övermänniska på något sätt eller vis. Jag skäller, hotar, fräser, suckar, gnäller och gör MASSOR av fel med mina barn. Och precis som alla andra föräldrar så försöker jag undvika att hamna i dem där tråkigt bråkiga situationerna. Men det händer, för jag blir också trött, stressad och less.
Förra veckan hade vi en sån kväll. Alldeles för mycket skolarbete som släpade efter och mycket egenansvar för barnen, eftersom Emil jobbade med badrummet tillsammans med snickare flera kvällar. Så skulle bara barnen nattas och sedan ääntligen skulle jag få sätta mig ned med skolböckerna och hinna läsa lite innan läggdags. Fast äldsta sonen var inte alls av samma åsikt. Trots att han var så trött att ögonen gick i kors och fötterna snubblade över varandra så kände han väl av mitt korta humör och vart ju tvungen att sätta den sidan till. Efter ett antal rundor upp och ned för trappan, då han väckt både lillebror och lillasyster( som sedan vägrade somna om) så lovade jag sonen med mindre milda ordalag att hans nyinköpta lego-motorcykel skulle hamna i soporna om han inte la sig i sängen och var tyst.
En rätt nedslagen Millan erkände sin överträdelse för maken som log i mjugg och glatt deklarerade att det var skönt att jag också hasplade ur mig såna hot.

Nr 3: Bönorna och barnen
Nej, mina barn äter inte allt. Äldsta sonen är knepigast för han vägrar tomat, paprika och en hel del annat i grönsaksväg. Båda barnen vägrar champinjoner och lök i större bitar. Yngsta äter än så länge "allt".... hon vet inte bättre. ;) Men jag lagar maten som jag gör ändå, de får peta bort det de inte vill ha. Och inte har de svultit ännu... ;) Bönor har faktiskt båda ätit med gott humör, fram tills häromdan då Måns tillkännagav att han inte gillade bönor längre. Så var det med det. ;)

Fler klargöranden/erkännanden kommer säkert i framtiden.... ;)