Livet med en femåring

Jisses alltså vilka funderingar som rör sig i femåringens huvud. De mest underliga frågorna ställer han och man får verkligen tänka till innan man svarar.. allt är inte så självklart. Han undrar saker som "vad finns under tänderna?" och "hur gör man kött?". Men allra mest just nu så undrar han över döden. När ska man dö, varför ska man dö och vart tar man vägen när man dött?
Jag själv inte helt på det klara med vad jag tror, och därför är det extra svårt att försöka förklara för sonen. Jag svarade att jag inte visste, berättade att vissa tror att man hamnar i himlen som ligger någonstans bortom stjärnorna, osv. Då sken sonen upp och sa att det visste han ju, man kom till det andra landet, som det står i boken. Efter lite klurande förstod jag att han menade Bröderna Lejonhjärta som vi läst lite i nån kväll, och att det andra landet var Nangijala. Ett tillfredsställande svar för sonen, Nangijala hade han hört om, och jag tycker att det känns som en utmärkt "tro" för en 5åring.

Sedan dess har det kommit fler frågor. Häromdan undrade han bekymrat om man fick med sig sina leksaker till Nangijala när man dog. Och imorse i bilen måste verkligen hjärnan ha gått på högvarv på vår lilla Liam. För i en diskussion om dinosauriernas utdöd och människornas ankomst på jorden frågade han plötsligt om dinosaurierna hade kommit till Nangijala, de var ju utdöda. Och vad svarar man på det? Jag svarade kanske det, kanske lever dinosaurierna i Nangijala.

När jag sedan hämtade hem sönerna från dagis i eftermiddag gick bilradion på mitt i en nyhetssänding när jag vred om nyckeln. De rapporterade att den påkörda pojken hade dött, och de små grytorna med stora öron som satt i baksätet hörde visst allt.
- Han är i Nangijala nu, konstaterade Liam.
- Ja, hos dinosaurierna, fortsatte Måns.

Älskade, älskade barn.