Micromat

Det blev visst några veckor utan aktivitet här på bloggen. Men ni vet hur det är, det går en dag, sedan två och plötsligt har det gått över en vecka. Vi har bara passat på att ha sommar och ledigt! Kemikursen och terminen är avslutad och med ett MVG som slutbetyg så kan jag inte annat än vara riktigt nöjd. Pojkarna har bara några dagar kvar innan deras sommarlov börjar. De ska ha matsäckar packade till dagis var och varannan dag nu, och jag måste erkänna att jag tycker att det är riktigt kul, och utmanande, att packa mumsiga och inspirerande ryggsäckar åt dem. Och att jag strålar som en sol när fröknarna berömmer barnens fina matsäckar behöver jag väl knappast skriva. ;) Appropå det, är det nån som har något bra tips på vart man kan hitta fina lunch-boxar åt barnen?

Som om dagarna knappt har gått jag tar vid där jag slutade, en pastasallad ute i det fria.
Har ni tänkt på hur vissa måltiden är så där fantastiskt goda!? Det godaste man någonsin ätit! Som man kommer att minnas, länge. Visst har vi väl alla sådana mat-minnen. Alla fall för min egen del så har det sällan med den goda maten att göra faktiskt. T.ex. minns jag något så enkelt som en kopp varm te och en ostfralla med gul paprika på. Så varmt, tryggt och gott var det, och jag trött, frusen och hungrig. Nog har jag ätit godare måltider, egentligen, men det är den här jag minns.

Min godaste måltid då... det måste nog vara middagen som jag åt efter att Måns hade fötts. Måns föddes en fredagseftermiddag i januari. Förlossningen gick bra, såsom man säger att en förlossningen gör när den förlöper utan större komplikationer och med ett levande barn och en överlevande mamma. ;) Den tog sina timmar och när den var över hade min kropp sprungit sina dubbla maraton, minst. Men trots den otroliga kraftansträngningen var jag inte trött. Kroppen var så mycket lättare nu med barnet på utsidan. Jag hade fått duscha av mig svett och blod och satt nu i en soffa i ett rum på förlossningen med Världens Vackraste Måns. Den lättnad jag kände kan inte beskrivas i ord - förlossningen var jag över, jag levde och barnet var här! En mörk januarikväll på förlossningen i Uppsala, i ett svagt upplyst rum i en mjuk soffa satt jag med all världens lycka i mina armar. Inte trött, men matt kanske. Så där matt som man bara kan vara när man utpumpad och nyduschad får slå sig ned och känna lättnad och lycka kittla över huden och få nackhåren att resa sig på en. Och då fick jag middagen serverad för mig i soffan där jag satt. Riktigt genuint hungrig var jag också. Ett halvt dygn, eller mer, hade gått sedan jag sist åt och varenda cell i min kropp skrek efter bränsle. Å jag åt och njöt - det var så gott, varmt och tryggt! Vad fick jag då, undrar du? En micrad plasttallrik med prefab-lövbit. Och det var den godaste måltiden jag ätit i hela mitt liv!!! :D


Vilken är din godaste måltid? Kan inte ni läsare också berätta, i kommentarerna eller i egen blogg.