Om kärleken

Igår var vi på bröllop. En underbart fin vigsel, god mat och en fantastiskt rolig fest! Om du läser Johanna, så tack till dig och maken din. :) Bröllop är verkligen kul att gå på!!

Å jag höll tal! Är faktiskt väldigt stolt över mig själv, eftersom det inte var allt för många som jag kände på festen. Men det gick bra och jag tror att det blev riktigt uppskattat.
Eller tal och tal, jag skrev en text till Johanna och Tobias som jag läste upp. Den här:

Till Johanna och Tobias på er bröllopsdag

Om förälskelsen är en ung flicka, med långt böljande hår, klarröda läppar och rodnande kinder. Som med lätta steg rusar hemåt i gryningen med ett bultande hjärta och drömmande blick. Om förälskelsen är sådan då är kärleken en gammal gumma.

Då är hon en gumma med all världens vishet i sitt fårade ansikte och sneda leende. Hon sitter i hörnet med händerna i knäet. Stilla. Två stadiga fötter i golvet och den tunga kroppen i vila. Hon är vacker i sitt grånade hår.

Hon rör sig långsamt, kärleken, gör inte mycket väsen av sig. Inga hastiga avsked, inget abrupt adjö. Hon lämnar inte huset med skrik och smällande dörrar. Går hon, går hon ett steg i taget. Oftast märker du inget förrän hon är borta.

Hon bor i ert hus, kärleken. Gumman sitter i hörnet och ler. Var rädd om henne. Hon den trygga, den stilla, den ömma. Hon kräver lite. Hon behöver inga ord, inga sånger, inga röda rosor till helgen. Men hon behöver din blick, din tillgivna smekning. Hon behöver ses och inte glömmas bort. Glöm inte Kärleken, se henne och när henne med din uppmärksamhet, så stannar hon.