Dekorerad

Så var man där igen, i eran av den kladdiga vänsterärmen. Ni vet den där tiden i en småbarnsmammas liv då vänsterärmen ständigt verkar vara garnerad med någon slags oindetifierbar orange torkad smet. Glömda och borta är de sura, uppkräkta mjölkfläckarna och i dess ställe pryder bebisens middagsrester tröjärmen. Vänster tröjärm.

För hon är ju så snabb, den matglade bebben. Vid varje ovakat ögonblick tar hon sin knubbiga och kladdiga lilla hand och låter korvfingrarna snabbt sluta sig kring mammans ärm. Lockande är det att sätta sig tvärs över bordet vid nästa matning, där hon inte kan nå mina nybytta kläder med sina kärleksfulla matgåvor. Men då tittar hon på mig med sina stora blå och blinkar. Som om hon undrar vad jag gör ända där borta, så långt ifrån henne. Så den blödiga mamman skjuter sin stol närmre och gör sitt bästa för att avvärja sig mot de farande nävarna. Det brukar dröja ett par skedar, sedan släpper jag uppmärksamheten för att räcka mig efter vattenflaskan kanske. Och då är hon ju där. Hugger tag i ärmen, tittar på mig och ler.
-Varsågod mamma!