Säg förlåt!
Nej, inte ens här är det rosenskimrande hela tiden. ;)
Barnen de testar, bråkar och trotsar och mamman skäller, hotar och mutar. Det är en salig blandning utav alltihopa - bus, bråk, kramar, gnäll, pussar och skrik. Precis som det ska vara hos en småbarnsfamilj. :)
Så häromdagen hade vi en sån där bråk- och gnälleftermiddag. Till affären efter dagis med två trötta söner kanske var för mycket begärt, men det brukar ju funka. Plus att vi verkligen behövde handla vissa saker. Sammanfattat så ville sönerna handla mer än mamman ville vilket slutade i gnäll och skrik, en rymmande 5åring och en 3åring som kastade saker omkring sig.
Mamman var måttligt road vid hemkomsten, men en bilfärd är alltid bra... det lugnar nerverna. Att vara ifred en stund var nog det bästa, så jag skickade sönerna upp på rummet.
- Nu får ni gå upp på ert rum en stund, och sedan när ni kommer ner så får ni be om ursäkt. tyckte jag och pekade åt trappans håll.
Sönerna var med på noterna, behövde väl också lugn och ro från den griniga mamman, och höll med.
- Ja, sen när vi kommer ner får du säga förlåt till oss, tyckte Liam.
- Va!? Ska jag säga förlåt till er!? häpnade modern. Och varför det?
- För att du gjorde såna dumma saker mot mig och Måns, svarade storebrodern med lillgammal ton.
- Och vad var det för dumma saker?
- När du sa att vi inte fick såna där flingor och ingen läsk. Och inte sån där yoghurt heller. Och så fångade du mig när jag sprang!
Ha! Nog för att jag tror på att föräldrar ska be sina barn om ursäkt när man gör något fel eller förhastat (för det gör man garanterat någon gång som förälder). Men det kan han glömma att jag tänker be om ursäkt för att jag hindrar honom från att rymma eller för att de inte får några slags chokladdoppade rispuffar till frukostfilen. Då kan jag ju lika gärna sticka åt de varsin snickers innan dagis. ;)
Idag ska jag ta en tur till Ikea med trion, tänkte jag. De ska hit idag och riva kakel i vårt badrum, så jag tänkte fly fältet. Och sen ikväll är det kemilabbar, så jag blir nog borta hela dan känns det som. Dags å sätta fart! Får se om jag har något att be om ursäkt för till barnen när vi kommer hem... ;)
Barnen de testar, bråkar och trotsar och mamman skäller, hotar och mutar. Det är en salig blandning utav alltihopa - bus, bråk, kramar, gnäll, pussar och skrik. Precis som det ska vara hos en småbarnsfamilj. :)
Så häromdagen hade vi en sån där bråk- och gnälleftermiddag. Till affären efter dagis med två trötta söner kanske var för mycket begärt, men det brukar ju funka. Plus att vi verkligen behövde handla vissa saker. Sammanfattat så ville sönerna handla mer än mamman ville vilket slutade i gnäll och skrik, en rymmande 5åring och en 3åring som kastade saker omkring sig.
Mamman var måttligt road vid hemkomsten, men en bilfärd är alltid bra... det lugnar nerverna. Att vara ifred en stund var nog det bästa, så jag skickade sönerna upp på rummet.
- Nu får ni gå upp på ert rum en stund, och sedan när ni kommer ner så får ni be om ursäkt. tyckte jag och pekade åt trappans håll.
Sönerna var med på noterna, behövde väl också lugn och ro från den griniga mamman, och höll med.
- Ja, sen när vi kommer ner får du säga förlåt till oss, tyckte Liam.
- Va!? Ska jag säga förlåt till er!? häpnade modern. Och varför det?
- För att du gjorde såna dumma saker mot mig och Måns, svarade storebrodern med lillgammal ton.
- Och vad var det för dumma saker?
- När du sa att vi inte fick såna där flingor och ingen läsk. Och inte sån där yoghurt heller. Och så fångade du mig när jag sprang!
Ha! Nog för att jag tror på att föräldrar ska be sina barn om ursäkt när man gör något fel eller förhastat (för det gör man garanterat någon gång som förälder). Men det kan han glömma att jag tänker be om ursäkt för att jag hindrar honom från att rymma eller för att de inte får några slags chokladdoppade rispuffar till frukostfilen. Då kan jag ju lika gärna sticka åt de varsin snickers innan dagis. ;)
Idag ska jag ta en tur till Ikea med trion, tänkte jag. De ska hit idag och riva kakel i vårt badrum, så jag tänkte fly fältet. Och sen ikväll är det kemilabbar, så jag blir nog borta hela dan känns det som. Dags å sätta fart! Får se om jag har något att be om ursäkt för till barnen när vi kommer hem... ;)
upplagd av Millan
torsdag, april 19, 2007
10 kommentarer:
Kan inte låta bli att skratta lite åt din slagfärdiga grabb... Det hade han säkert grunnat på hela vägen hem från affären:D
Hoppas ni får en trevlig Ikea-resa och att kemin går bra ikväll!!!
Tjingeling...
/Panila
Haha! Jag förstår precis hur du kände dig och jag vet exakt hur det är när inget barn verkar tycka något mamma gör är bra. Min äldsta skulle också kunnat kläcka något sådant, hon är också lite "lillmamma" här och talar om vad som är rätt och fel. Favoriten är "Man får faktiskt inte skälla på sina barn du!" Hopppas turen till IKEA funkar bra då!
Kram Anniz
Haha, vilken härlig kommentar från Liam.
Ha en bra dag på IKEA!
Ha ha ha, ja min 4½-åring tycker också att jag borde be om ursäkt för ganska mycket *s*
De är ju för härliga(ibland) =)
Hehehe vilka kommentarer! Nåväl, så där jkanske det är ur barnperspektiv..........
Det är verkligen en salig blandning av känslor och händelser sett över en dag. Och fast han hade fel, så lät han väldigt rar, Liam.
hahaha älskade barn.
Vet du. Det är så härligt. Precis så måste det ju vara.
Ur deras perspektiv.
kram
Åh så underbara de är. Förstår det precis ur hans synvinkel ;).
Hoppas IKEA-trippen blev lite lugnare.
Förlåt men jag är så uppe i mitt eget helvete så jag orkar inte läsa. Gör det när tid finns.
Puss
Tack alla för kommentarerna!
Ikea-turen gick bra, så ordningen är återställd. ;)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida