Ajaj

Att saker ska in i munnen på små bebisar är ju inget konstigt. Så är det ju under människans första levnadsår (och även ett bra tag efter det ;)). Allt ska det sugas, smackas, kännas och smakas på. Så och med Nora. Men de sista dagarna har vi märkt något av en förändring i hennes beteende. Hon är om möjligt ännu mer benägen att få in saker i munnen och har nu dessutom börjat tugga på allt.

Tänder på gång kanske? Ja, det vet vi inte... säkert dröjer det någon månad till. Hon dreglar inte och ingen liten sylvass kant eller minsta lilla risgryn har visats sig ännu. Men jag vågar nog påstå att det kliar lite, i tandköttet på lilla fröken.

Häromkvällen upptäckte hon en ny sak. Jag ammade henne i sängen i vanlig ordning. Nora snuttade på i lugn och ro med ena handen fast placerad på bröstet i någon slags revirmarkerande handling. Antaligen blev hon väl mätt... och lite uttråkad, för plötsligt hugger hon tag i bröstvårtan i full kraft. Nej inga tänder ännu, men jag kan lov att den där tandköttranden är ganska hård i a f, helt klart tillräckligt hård. Och sen vrider hon huvudet så långt hon kan, i ett försök att förlänga min bröstvårta med en decimeter? Resultatet blir ju givetvis att jag skriker rakt ut i smärta. Då släpper hon förvånat bröstet, tittar upp på mig med sina stora blå och... skrattar!
Lilla, lilla trollunge! ;D

Å gissa vad skoj hon ska få när tänderna faktiskt dyker upp och hon kan få mamman att skrika ännu högre. Snart så... på självaste Lucia blir ju Nora 5 månader och då är vi nog nära tandsprickning.