Skopromenad

Det finns dagar då minuterarna hemma går väldigt långsamt. Då man kan längta efter livet utanför, efter barnledigheten. Man drömmer om en lunchrast, om vuxna samtal med vuxna arbetskamrater, om möjligheten att få på toaletten själv, ifred med dörren stängd. Sådana dagar kan t.o.m bara tanken på resorna till och från jobbet kännas som en lyxig meditationsresa. Tänk att få sitta ensam i bilen eller på bussen och bara ha dig själv att tänka på. Inte behöva svara på tusen omöjliga frågor om varför världen är som den är och inte behöva förmana dina medpassagerare att sitta stilla eller sluta bråka. Bara ha dig själv att bry dig om... och sitta där i tystnad.

Sedan finns det dagar då du har svårt att förlika dig med tanken på att du inte alltid ska få vara hemma med dina underbara små. Idag har jag haft en sån dag.

Efter en lugn och lat morgon här hemma begav sig jag och barnen ned på stan. Nora i sulkyn, Måns på ståbrädan och Liam vid min sida, hans hand i min. Långsamt promenerade vi i vårsolen och Liam fick balansera på alla kantstenar han ville, för vi hade ju tid. Jag fick lyssna på alla hans finurliga funderingar. Som när han stod där i skoaffären och var så fundersam över att han bara provade ena skon. "Får man bara köpa en sko här?" undrade han brytt och veckade ögonbrynen.
Sedan fortsatte vi promenaden bort till mitt favoritcafé. Där fick pojkarna välja varsin glasskula och en festis. Mamman fick kaffe. Då blir mamman glad. Så somnade också lillasystern i vagnen och jag kunde ta en påtår och bläddra i en tidning medan sönerna kikade i korgen med leksaker som står i ena fönstret. Svalt, mörkt och hemtrevligt är det på "mitt" café. Det doftar nylagad linssoppa inifrån det lilla köket och barnen är välkomna. Och så finns det gott kaffe *viktigt*. :)
Ut i vårsolen igen och sedan hade vi springtävling tillbaks till bilen. Liam vann före syskonen på vagnen. Men det var mammans fel, kom vi fram till, hon måste springa fortare!

Och i bilen hem så känner jag verkligen det, att jag trivs idag. Att jag gillar det här livet, att det är fantastiskt att ha tid på det här viset. För det är en kort period som snart kommer att förändras. Jag försöker njuta av den här tiden, nu medan jag kan. Leva nu. Och på samma sätt tänker jag njuta av det nya livet när det är dags för det. Njuta av lunchrasterna och arbetskamraterna. Inte glorifiera det liv som man för tillfället inte lever. För det finns bra och dåliga dagar på båda sidorna av staketet.

Så nya skor fick sönerna idag, Liam valde sina själv och Måns blev väldigt blyg men gick sedan med på att prova ett par. Så har de skor iaf för någon månad framöver, men snart blir det nog dags för sandaler gissar jag. Vi får ta en ny tur på stan då.

Nu är det åter dags att laga middag. Jag har kemilabbar ikväll hela kvällen, så det blir tidig middag idag.