Barnen var fredags-sega. Jag med. Klädde de och klädde mig själv. Strumpor, inga barfota-dagar mer. Barnen vill stanna inne och jag håller med dem. Idag är vi upptagna med att göra ingenting.
Radion får stå på och jag sätter en deg. Calzonepiroger. Men inte till lunch, klockan är för mycket. Söner med kurrande magar förser sig själva. Stolt treåring komponerar sin egen måltid, knäckebröd med sex skivor smörgåsgurka, liten skål filmjölk och äppeljos. Förtjust slår han ihop händerna och sätter sig till bords bredvid brodern.
Ute pockar vinden och den bleka solen. De vill bita våra kinder lätt röda och skänka oss en svinnande stunds värme. Så varsin nybakat, varm pirog i handen och värmande kläder på. Liten promenad upp för backen mot farfarn till. Pappan är där på vägföreningsmöte. Vi saknar honom nu, veckan har varit för lång. Men vägen dit är kort, när man ska möta upp glädjen.
Låter lugnt sön och mysigt. Och ja det är höst med besked....
SvaraRaderaDu skriver så bra...*mys*
SvaraRaderasarah: ganska skönt och mysigt ja, jag gillar höst! :D
SvaraRaderabusmamman: TACK!! sötvännen! :)