Bröllopstal

Det blir inte mycket datatid just nu.. jag är nämligen sååå förkyld och orken är verkligen inte på topp. Tyvärr, eller hur man nu ska uttrycka sig, så är sönerna friska och pigga. Så ungefär tre till fyra gånger om dagen infinner sig det där begäret att strypa nån utav de två små odjuren som ska föreställa mina barn. Men än så länge är vi fortfarande vid liv, allihopa... ;)))

Så nu i dagarna efter årsdagen från bröllopet så passar jag på och minns lite extra och tänkte i den andan plita ned två tal som hölls under bröllopsmiddagen:

Mn mors tal till brudparet:

Kära brudpar,
äntligen har vi samlats här, denna dag, lördagen den åttonde oktober år 2005, för att fira att Camilla och Emil idag av kärlek gifter sig och för att de vill tillbringa resten av sina liv tillsammans.

Som brudens stolta mor säger jag:
Camilla, 24 år, tvåbarnsmor, en mors stolthet. Så ärftliga anlag tror jag på när man har begåvade barn.

Som liten flicka var du som de flesta barn, busig, sprallig, glad, bråkade med dina syskon (och de med dig). En av många saker som du tyckte om var att höra på sagor, t.ex. om prinsar och prinsessor.

Som liten flicka stod du ofta framför spegeln och speglade dig, gärna med en virkad gul duk på huvudet och med ett långt flanellnattlinne på kroppen som din farmor hade sytt.I dina tankar lekte du säkert att du var en fin prinsessa.

När du fyllde fyra år fick du ett par guldfärgade sandaletter av din mormor. Sådana skor hade du aldrig sett någon ha förrut och jag tror att detta måste ha varit det yttersta beviset för dig som liten tjej, att du faktiskt var en prinsessa.
Idag vet vi att det var sant, titta vilken vacker prinsessa hon är. För som ni vet: de vackraste barnen är alltid ens egna.

Ja Emil, jag måste säga att en mer förträfflig och önskad äkta man till min dyrbara dotter går inte att önska sig.

Man brukar säga att en arkeolog är den bäste make en kvinna kan få, för ju äldre hon blir, desto mer intresserad blir han av henne. Men vi (och nu gör jag mig till talesman för hela Camillas släkt, där finns det många husägare) är så nöjda och glada för en riktig rörmokare i familjen (eller hur Jörgen!). (Och här svarade Jörgen, min husrenoverande morbror, med ett ruggande OJA!) Dessutom är det utmärkt att du fr.o.m. idag är en gift man, när det gäller din del av er försörjning: det är nämligen så att de flesta företag föredrar gifta män. De är vana att ta order.

Därför Emil, är du mer än hjärtligt önskad, numera som en gift man i vår familj och jag hoppas på en fördjupad angenäm kontakt mellan våra släkter.

Innan vi skålar fölr brudparet skulle Göran (min man) vilja ge ett litet hjälpmedel till dig Emil ( min mamma räcker över en brödkavel till Emil)

(Till självförsvar
Bra att ha när du insett vem modern är och att du redan är gift med dottern.)

Nu höjer vi glasen - måtte ni leva, för varandra, varenda dag av ert liv. Skål!

Och så fortsätter jag med det talet som jag överraskade Emil med:

Till min nyblivne make

Emil, jag älskar dig.
Jag älskar dig när du kliver upp med barnen på morgonen och låter mig sova ut, och sedan väcker mig med kaffedoft.
Jag älskar dig när du tidigt på morognen innan du åker till jobbet, tar in morgontidningen och lägger den i trappan åt mig så att den finns där när jag vaknar.
Jag älskar dig när du ser min trötthet och lättar min börda på de sätt du kan.
Jag älskar dig när du driver mig till vansinne och bara skojar och skrattar och är omöjlig att prata allvar med.
Och jag älskar dig när jag är så arg på dig att jag bara vill skrika... och det borde väl ändå säga nåt.

Emil,
jag älskar dig när du leker med våra barn.
Jag älskar dig när du tänker på andra och är givmild med dina känslor och din tid.
Jag älskar dig när du är lycklig och glad och skrattar.
Jag älskar dig när du är trött och vresig och fördömer allas trafikvett utom ditt eget.
Och jag älskar dig när du med falsk stämma sjunger Cornelis Vreeswijks "Nudistpolka" i duschen. Och det bevisar att kärlek är inte bara blind, den är döv också.

Du är min trygghet, min bas. Du gör att jag orkar vara hel.
Emil, jag älskar dig!

Det hölls fler tal under middagen, men det var dessa två som jag hade på papper.
Ååh vad fantastiskt kul det var att gifta sig!! Skulle vilja göra det igen... eller inte! ;)