Det finns inte mycket...

som luktar så gott som hackad gul lök och vitlök som gottar ihop sig i en skvätt olivolja. Idag blev det en stor sats tomatsås och Bucatini (tjock ihålig spaghetti) till lunch. Så gott! Ikväll ska jag göra egen sushi till middag, för första gången. Har aldrig provat på det förut, så vi får se hur det går. Ska handla snart.

Annars har vi mest fixat hemma idag. Emil har grejat med alla rören i tvättstugan och jag och pojkarna har plockat med deras leksaker. Var perfekt en regning och tråkig dag som denna att byta ut lite leksaker. Plockade undan sånt som de inte lekt med på ett tag från deras rum och från förrådet plockade jag fram bondgården, doktorsväskan, my little ponys och lite annat. Leksaker som de fått för länge sedan men sen tröttnat på, vart som nya idag och jätteroliga att leka med! Så ut i förrådet med de utrensade leksakerna, de blir nog roliga igen om några månader. :)

Jag har även börjat rensa ur alla garderober på övervåningen. Tre barn som växer ur diverse kläder, vinterkläder som ska fram och provas, mina kläder som ska rensas ur (så jag får plats med mer nytt istället ;)) osv. Har bara hunnit börja peta med det, och det är massor kvar! Men det måste göras, både för ordningens skull och för att vi behöver utrymmet. Så fort badrum och tvättstuga är färdigt så ska vi fortsätta med hallen. Och då måste vi tömma hallen på allt som finns där idag - skor, jackor, mössor, och grejer till förbannelse. *pust* Men det blir bra när det blir färdigt! :)

Snart är det dags för kakling i tvättstuga och badrum. Igår var jag och Emil och hämtade kaklet vi hade beställt och det ser sååå himla fint ut!! Vi har provat ut några olika konstellationer på köksbordet och har nog bestämt nu exakt hur det ska sitta i badrummet. Dags för lite bilder från arbetsplatsen snart kanske... :D

Vad har ni gjort en regning lördag som denna?

Mode

Metallic ska ju vara stort i höst och här nedan ser ni Nora i moderiktig aluminiumkjol.
Gör såhär, lämna lådan med folie öppnad obevakad i två och en halv sekund, upptäck sedan hur ettåringen dragit ur ett ark med aluminiumfolie på ungefär tre meter. Linda folien runt bebben och vips är det färdigt! ;D

Alive

Här är jag - jag lever, även om det har varit knappt. ;) Den här veckan har liksom allt kört ihop helt sjukt mycket. Sena kvällslabbar, två prov, en rapport, helgjobb, renoveringen, kvällsmöten för Emil och så tre ungar mitt i allt har fått Millan att nästan krypa på knäna. Men nu är jag ute på andra sidan, fortfarande vid liv. ;) Stress är oftast en positiv faktor för mig, jag behöver ett visst mått stress för att ens prestera, utan minsta stress får jag typ inget gjort. Men det som annars är en lagom mängd blir lite för mycket i kombination med annat. Den här veckan och dagarna innan dess har varit så. Men nu så är det över för denna gång.

Idag blir det bara slappande. Och lite städande. Kanske liiite studier till kvällen. Men annars ska jag bara ta det lugnt den här helgen och pusta ut lite. På måndag sätter det igång igen.

Erkännande?

Jag måste göra vissa klargöranden eftersom den här bloggen tidvis visar en ganska enformig bild av mig och mitt som skapar vissa missuppfattningar.

Nr 1: Kaffet
Jag har förstått att vissa knappt vågar bjuda mig på kaffe efter mitt skrivande. Och även om jag bäst gillar att brygga mitt kaffe själv, på mitt vis och har väldigt bestämda åsikter om hur det ska göras, så är jag ändå knappast kräsen. Kaffe är ju kaffe liksom, och jag dricker det nog nästan hursomhelst. Jag kan t.o.m. värma gammalt och bränt kaffe i micron när jag behöver en kopp snabbt och inte hinner brygga nytt.
Så räds icke mer... ;D

Nr 2: Tålamodet
Jag är absolut ingen övermänniska på något sätt eller vis. Jag skäller, hotar, fräser, suckar, gnäller och gör MASSOR av fel med mina barn. Och precis som alla andra föräldrar så försöker jag undvika att hamna i dem där tråkigt bråkiga situationerna. Men det händer, för jag blir också trött, stressad och less.
Förra veckan hade vi en sån kväll. Alldeles för mycket skolarbete som släpade efter och mycket egenansvar för barnen, eftersom Emil jobbade med badrummet tillsammans med snickare flera kvällar. Så skulle bara barnen nattas och sedan ääntligen skulle jag få sätta mig ned med skolböckerna och hinna läsa lite innan läggdags. Fast äldsta sonen var inte alls av samma åsikt. Trots att han var så trött att ögonen gick i kors och fötterna snubblade över varandra så kände han väl av mitt korta humör och vart ju tvungen att sätta den sidan till. Efter ett antal rundor upp och ned för trappan, då han väckt både lillebror och lillasyster( som sedan vägrade somna om) så lovade jag sonen med mindre milda ordalag att hans nyinköpta lego-motorcykel skulle hamna i soporna om han inte la sig i sängen och var tyst.
En rätt nedslagen Millan erkände sin överträdelse för maken som log i mjugg och glatt deklarerade att det var skönt att jag också hasplade ur mig såna hot.

Nr 3: Bönorna och barnen
Nej, mina barn äter inte allt. Äldsta sonen är knepigast för han vägrar tomat, paprika och en hel del annat i grönsaksväg. Båda barnen vägrar champinjoner och lök i större bitar. Yngsta äter än så länge "allt".... hon vet inte bättre. ;) Men jag lagar maten som jag gör ändå, de får peta bort det de inte vill ha. Och inte har de svultit ännu... ;) Bönor har faktiskt båda ätit med gott humör, fram tills häromdan då Måns tillkännagav att han inte gillade bönor längre. Så var det med det. ;)

Fler klargöranden/erkännanden kommer säkert i framtiden.... ;)

Veckomatsedel v.37

Förra veckan vart det alldeles för lite middagar fotade, men såhär åt vi ändå:

Måndag:
Svamprisotto och stekt fläskkotlett.

Tisdag:
Cornflakesfisk och potatis

Onsdag:
Lagade Emil pasta med curry- och räksås medan jag var i skolan.

Torsdag:
Kikärtbiffar med morotstsatsiki och matvete med grönsaker.
Varning dock ang. receptet på biffarna. Jag använde inte så mycket mjölk som stod i receptet, för jag tyckte att det redan började bli väl rinnigt när jag hade haft i hälften. Och inte hjälpte det att man hade maizena i, de var omöjliga att steka ändå (jag provstekte en i mycket olja). Så efter lite ströbröd och en stunds vila för svällande så gick det bättre att steka dem. Men de vart goda, så prova!
Fredag:
Skulle det ha blivit fisk, men vart pizza från pizzerian istället.

Lördag:
Kokt fransyska , potatisgratäng och sås.

Söndag:
Vart det en enkel fisksoppa... rotfrukter, ärtor, buljong, fisk och dill - varmt och gott!

Veckomatsedel v.36

En alldeles försenad veckomatsedel. Så försenad att jag inte ens vågar mig på att skriva receptskisser ens, jag minns för dåligt hur jag gjorde. Men bilder och lite inspiration ändå:

Måndag:
Ugnstekt potatis (skivad och kryddad med s&p, olivolja och vitlök) med pepparkryddade köttfärsbiffar (köttfärsbiffar med mortlad sån där fyra peppar) och pepparsås med whiskey.
Ytterligare tillägg - trots att jag inte ens gillar whiskey så vart pepparsåsen såååå god att jag ska göra om den den här veckan , bara för att mäta ingredienser och få till ett recept.
Tisdag:
Klassisk makaronipudding med bacon.

Onsdag:
Enkel grönsakssoppa med lite röda linser och smörgås.

Torsdag:
Veg. piroger med en fyllning med gröna linser, vitkål, morot,mm och färskriven parmesan.

Fredag:
Bulgursallad med soltorkade tomater, rödlök, kapris och mozzarella.Till det eftermarinerad kycklingfile.

Lördag:
Lunch åt familjen resten medan jag jobbade, middag var en supergod medelhavsgratäng med härlig grönsallad och ett gott glas vin. Enda som saknades var ett nygräddat bröd, men jag orkade/hann inte baka efter jobbet. Men gratängen rekommenderar jag verkligen, den var god fast att jag tycker att fänkål är en suspekt grönsak. Jag använde dock bara mellangrädde istället för vispgrädde och mjölk, plus att jag blandade i alla kryddor i grädden innan jag slog det över potatisen. Just det - jag tog dessutom en hel påse saffran (eftersom jag tycker att det är rätt bökigt att spara på halva påsar saffran i skafferiet) och det blev bara bra!
Söndag:
Lunch vart rester igen... mycket rester var kvar eftersom Emil var borta på kurs hela veckan. Middag åt vi hos svärmor.

Tålamod

Med barnen kom tålamodet. Så brukar jag säga, för så känns det. Med barnen så har jag blivit tålmodigare och duktigare på att andas djupt och ta det lugnt. Tidigare har jag annars ansett mig som en person med ganska kort stubin och låg irritationströskel. Men så kom barnen.
Givetvis så brister tålamodet ... ofta! För snälla nån, jag har ju trots allt både en 5åring och en 3åring och är det nåt de kan så är det att se ut ens svagheter och sedan vid lämpliga tillfällen se till att trycka tummarna rejält hårt på de ömmande ställena. Men ändå, jag är tålmodigare idag och det händer fortfarande att jag förvånas över att jag lyckas bibehålla lugnet i vissa situationer.
Men häromdan så började jag fundera på om själva tålamodskvoten var fylld nu, kanske har jag inget mer tålamod att uppbringa, kanske räcker det bara till barnen just nu och livet utanför får leva med en lättirriterad Millan.

Tisdag eftermiddag och innan-middag-kaoset är i full gång. Köksfläkten surrar och jag preparerar fisken, kontrollerar potatisens kokande och förbereder grönsaker. Samtidigt har vi femåringen med tusen frågor: "Mamma, vart ligger vilda västern? Hur långt är det var till min födelsedag? Hur gör man flingor? När jag blir stor ska jag bli cowboy, ellerhurellerhurellerhur?!?" Lillebror på tre år vill ju inte vara sämre han och kastar ur sig frågor som ligger högst upp på hans intresseagenda: "Mamma, vart bor döskallar? Vad äter döskallar? Mamma, jag har INGENTING att göra!"
En ettåring har vi ju också, nämnde jag henne? För hon är helt fenomenalt fantastisk! Inte så många frågor från hennes håll, men hon kan klättra i trappan, äta kattmat, försöka trycka in saker i eluttagen och dra ut isolering ur väggarna i tvättstugan som är under renovering - allt detta samtidigt, jag lovar! Och under hela processen med middagslagning, förklarande om frukostflinge-tillverkande, vita lögner om att döskallar lever på lakrits och jagande efter en ettåring med nävarna fulla med isolering påväg upp för trappan så glider jag omkring med mitt övermäktigt, goda moderliga leende och klappar de små gudsgåvorna på huvudet. Eller kanske inte. ;) Men jag orkar. Jag fräser inte, tappar inte tålamodet och gnäller inte. Känner mig tålmodig som få! :)

Senare är middagen framdukad på bordet, barnen placerade på sina platser, barnafadern hemkommen och jag redan påväg till skolan för en sen labbkväll. Och det är då jag känner hur tålamodet har tagit slut... jag tror att barnen sög det sista ur mig. Eller kanske var det inte barnen, kanske är det det faktum att trots hällregn och en begynnande förkylning som jag känt komma som ett krypande obehag i kroppen de senaste dagarna och som jag med mindre lyckat resultat försökt mota bort med apelsinjos och alvedon, kanske är det dessa faktorer som mest gör att jag sitter där frusen i klassrummet och tittar ilsket på min fysiklärare. Jag har precis ställt en fråga. Undrat om en viss formulering kunde anses som korrekt, för att kontrollera att jag förstått det hela eller kanske missuppfattat betydelsen av de olika begreppen. Det är då han gör det där klassiska som vissa lärare alltid gör - han tittar pillemariskt på mig och ler ett utdraget "njaaaaa..." . Tålamodssvulten som jag är biter jag mig själv hårt i läppen medan jag pressar fram ett diplomatiskt "hur menar du då?". Han fortsätter såklart att (hån?)le åt mig och svarar med ett föga förvånande "vad tror du att jag menar?". Å jag fattar, jag veeeet - man ska tänka själv. Samtidigt så tycker jag att jag inte gör annat än tänker själv, det är ju för guds skull självstudier vi sysslar med och när jag då undrar om jag förstått något riktigt är det då verkligen för mycket begärt att vilja få ett ja eller nej på den frågan?! Så trots att jag innerst inne inget hellre önskar än att plocka upp min lärare under armarna, ruska om honom ordentligt och säga med en avgrundsröst "men lilla lilla Lage - svara bara på min fråga!!!" så gör jag ju givetvis inte det. Istället stirrar jag ilsket på honom och ifrågasätter det jag kan.

Så förlåt mig lilla Lage om tålamodet brister, om jag blir en sån där tråkig elev som bara vill ha korta svar istället för att diskutera. Förlåt lilla Lage att jag tittade så argt på dig och irriterat ställde fler frågor. Förlåt mig för att tålamodet brister, men jag har inget tålamod kvar.

bla + bilder

Bloggen är inte bortglömd, den går bara på sparlåga just nu. Emil är hemma igen efter dryga 4 dagar borta. Och även om det har funkat bra utan honom, så är det skönt att ha honom hemma... lite mer tid över till studierna.

Inte har det hänt så mycket heller. Jag har jobbat helg och därmed har helgen varit rätt händelselös. Fast i söndags var vi och tittade på kakel till badrum och tvättstuga innan jag började jobba. Så nu har vi väl i stort bestämt oss om vad vi ska ha, väntar bara på att få se några prover som de skulle ta hem. Känns jättebra, det kommer bli såå snyggt!

Idag var vi på bvc till eftermiddagen. Alltid något av en självförtroendestärkande tripp att åka dit på öppna mottagningen. Alla dessa hålögda, trötta och lite panikslagna förstagångsmammor med nyfödda knoddar i famnarna som fascinerat tittar på mig när jag kommer inklampandes med trion. Ibland är det nån som vågar sig på att fråga något, "hur tätt?" eller "tre, orkar man det?". Och eftersom jag själv inte längre sitter där med första-barn-chocken kan jag le överseende och nicka ett stillsamt och förtroendeingivande "javisst gör man det" till svar medan två av vilddjuren leker "springa-maraton" genom korridorerna och den tredje tömmer blomkrukorna på lecakulor. Sedan lämnar man lokalen med högt buret huvud och en känsla av ens egen förträfflighet. Tänk att jag orkar med tre små barn! ;D

Några bilder:

Goaste Nora med Bamsen - en kramgo vän!

Vi har tomatplantor med gula körsbärstomater mot en södervägg, och de har visst fått bråttom nu när kylan slagit till. Plötsligt så driver dem tomater som aldrig förr, nu måste alla tomaterna mogna fort. Vilket iofs är väldigt trevligt, vi plockar och mumsar. :) Vackert färgspektra

Förra veckans veckomatsedel lägger jag upp så fort jag hinner. Det går trögt att ladda upp bilder på Blogger just nu, så det får vänta en stund.

Saffransscones

Så var det dags igen, med höstrusk och tunga regnmoln finns det nog inget bättre än varma, nybakta scones till mellis. Favoriten är saffrans-varianten, allra helst serverade med sylt och grädde. Såna gjorde vi idag. Rörs ihop på ett kick och gräddas lika fort.

8 små saffransscones
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
lite salt, 1/4 tsk kanske
1 msk socker
50g smör i kuber
2 dl mjölk
1 kuvert med saffran (0,5g)

Blanda torrvaror i en skål och nyp sedan ihop det med smöret. Rör ned saffranet i mjölken och slå i det i skålen och rör ihop till en deg. Mjöla händerna lätt och rulla degen till en rulle som du sedan delar i åtta bitar. Lägg bitarna på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 8-10 minuter på 250 grader. Eller så delar du degen i bara två bitar och gör två större kakor av det hela som du skårar i fjärdedelar innan du gräddar dem. Går även bra att ha russin i om man vill, rör då ihop det med torrvarorna. Dela de varma sconesen med en gaffel, fyll med sylt eller/och grädde och ät genast!
Så himla gott med saffran, och jag vart genast sugen på att baka lite lussekatter. Undrar om det inte blir en sats sådana nästa vecka kanske. Denna vecka känns lite rörig... i eftermiddags åkte Emil iväg på kurs och kommer hem först på fredag kväll. Så det är jag och trio-ligan själva hela veckan tillsammans med mina skolböcker. För nästa vecka ska jag både lämna in rapport och ha min första dugga, så det blir till att vara flitig den här veckan. Snälla, snälla säg att mina barn är förstående och fogliga och somnar snällt klockan sju prick varje kväll och sedan sover hela långa natten så att mamman både hinner och orkar plugga flitigt. ;)
Men vad sitter du här och läser för, iväg nu och baka saffransscones. Lite musik till fikat också... :D

Veckomatsedel v. 35

Måndag:

Gratäng med gröna linser, potatis och ost

Jag blötlade kanske 2 dl gröna linser i lite vatten i ett par timmar för att korta ned koktiden. Det är inte nödvändigt, men utan tar det något längre tid att koka linserna sen. Förkokade linserna. Stekte en hackad gul lök och ett par hackade vitlöksklyftor i lite olja. La linserna och två tärnade färska tomater i att fräsa med löken. På med vatten, 3-4dl? Så det täckte ordentligt och vart "såsigt". Smaksatte med viltfond, svartpeppar, timjan och ett lagerbald och lät det hela koka ihop ordentligt innan jag redde det något. Skalade kanske 10 potatisar och skivade dem. La först ett lager potatis i botten på en ugnsform, saltade, pepprade och strödde över lite riven ost. Fortsatte med några slevar linsröra och la sedan nästa lager potatisskivor. Upprepade samma samma procedur som tidigare och avslutade med ett potatislager. På det sista potatislagret hade jag lite linsröra på, mest bara för att ge lite färg och smak på toppen och sedan ordentligt med ost. Totalt alltså tre lager potatis, två lager linsröra och "bottenskrapet" på toppen och totalt 3dl ost på ett ungefär. Sedan slog jag lite mjölk runt kantena på gratängen och stoppade in i ugnen på 225 grader i 40 minuter. Jag fick täcka gratängen med folie efter ungefär halva tiden för att inte osten skulle få för mycket färg. Känn efter att potatisen är mjuk när tiden har gått, är den fortfarande hård på sina ställen låter du den gå en stund till. Det hela beror ju på hur tjockt du skivar potatisen och sedan staplar den. Det här var riktigt höstigt och gott!! Serverade med tjocka gurkskivor och en sallad av röd mangold, riven morot, strimlade soltorkade tomater och en vinegrette över det.

Tisdag:

Gräslöksfisk och varm hirssallad.

Fisken gjorde jag med ett paket fryst sej som jag tinade. La in en ugnsform och saltade och pepprade. Blandade i en skål 2,5 dl matgrädde, 1-2 tsk senap, en smulad tärning med fiskbuljong och sedan hackad gräslök från frysen. Slog det över fisken och toppade med strimlad rökt skinka, 50g kanske. In i ugnen på 225 grader i 20 minuter. Till detta stekte jag lök, zucchini, paprika, bladspenat och vitlök som jag sedan blandande ihop med hirs kokt i grönsaksbuljong. Riven morot och hembakt rågbröd fick också göra sällskap på tallriken.

Onsdag
Åkte jag till skolan och labbade så fort Emil hade klivit innanför dörren. Så han fick stå för middagen som blev ris, kycklinglår i ugn och en färdig cremefraiche-sås.

Torsdag

Calzonepiroger skulle det ha blivit till middag, men istället blev middagen ett slags ihop-plock och pirogerna gjorde jag på fredagen istället. Men så här såg de ut och såhär gjorde jag: Till degen smälte jag ca 75g smör och tillsatte sedan 1,5 dl mjölk. Det hela fick bli 37-gradigt och sedan slog jag det över en halvt paket smulad jäst. Lite salt och två äggvitor (äggulorna sparade jag till penslingen) och sedan mjöl... 6 dl eller lite mindre. Arbetade ihop ordentligt tills degen var glansig och släppte kanter och sen fick den jäsa i 30 minuter ungefär.

Till fyllningen strimlade jag ca 150g god rökt skinka och blandade med 150g riven ost och ca 2msk tomatpuré. Jag använder gärna en god delikatesskryddad puré, då behövs inga mer kryddor än salt och peppar tycker jag. Men annars kan man smaksätta med lite basilika eller oregano om man vill. Rörde ihop och röran behöver inte "hålla ihop" utan är liksom "bitig" eftersom du inte har så mycket vätska i, utan mest skinka och ost.
När degen jäst färdigt delade jag den i åtta bitar och kavlade ut till någorlunda runda rundlar. Fördelade lite fyllningen på varje, vek ihop och tryckte ihop kanterna ordentligt. Sedan fick pirogerna jäsa på plåt i ca en kvart innan jag penslade de med äggula utvispad med lite mjölk och gräddade de i ca 12 minuter på 225 grader.
Den här satsen blir åtta styckna, men gör gärna fler om du orkar och har tid. För pirogerna går åt, och är perfekta att ha i frysen för matigt mellis eller snabb lunch.

Fredag:

Stekt ris med ägg och räkor.

Okej, först steker du 4 ägg i olja till äggröra. Krydda med salt och peppar och ev. med lite grillkrydda om du gillar det. Lägg äggröran åt sidan så länge. Sedan steker du skivad gul lök och mycket vitlök, gärna 4 klyftor. Fortsätt med en hel skivad purjolök ned i pannan och efter ett tag en burk med böngroddar. Blanda ned färdigkokt ris (perfekt om det finns överblivet i kylen, men koka separat annars) och stek på. Krydda med soja, svartpeppar och ev. liite vinäger för att få lite syra. Mot slutet blandar du ned äggen och skalade räkor och låter det hela bara bli precis varmt.

Jag gjorde lite extra grönt till genom att snabbt fräsa på strimlad morot och palsternacka och lite röd mangold. Detta kryddade jag helt enkelt med soja, svartpeppar och pressad vitlök.

Lördag lunch:

Våfflor med sylt och grädde.

Våfflor är gott, det är det. Men varken det eller pannkakor är mycket till mat egentligen. Helst ska man ju grunda med lite soppa, men den här lördagen blev det bara våfflor till lunch. Och det känns framåt eftermiddagen att man mest satt i sig "kaka med sylt och grädde" till lunch. Men efter soppa eller som mellis funkar det bättre tycker jag.

En annan sak om våfflor. Färdig våffelmix måste ju vara en sjukt onödig produkt! För du vet väl att du rör ihop egen våffelsmet fortare än kvickt!? Först smälter du 100g smör och låter svalna under tiden som du vispar ihop 3,5 dl mjöl, 2tsk bakpulver, 2,5 dl vatten och 2 dl mjölk. Vispa klimpfritt och rör sedan ned smöret. Grädda och ät genast! Dessutom är det superenkelt att ta hälften grahamsmjöl och hälften vanligt vetemjöl när du gör egna våfflor.

Vi åt med vispad mellangrädde och drottningssylt.

Lördag middag:
Hasselbackspotatis, stekt rostbiff och aioli.

Hasselbackspotatis är ju enkelt och gott. Skala potatis och lägg sedan potatisen i en träslev och skiva i potatisen tills sleven tar i. Då får du skårad potatis som ändå håller ihop. Smält smör och blanda ihop lite ströbröd och salt och peppar i en skål på sidan om. Skeda det smälta smöret över potatisarna och strö sedan på det kryddade ströbrödet . Låt gå i ugn på 225 grader i kanske 40 minuter, lite beroende på hur stora potatisarna är.

Egen aioli gör du genom att pressa ned en stor klyfta vitlök i en skål med en äggula i. Salta lätt. Sedan rör du droppvis ned 1 dl olivolja. Rör, rör, rör! Inte för mycket olja åt gången, utan äggulan måste hinna ta upp all olja innan du rör ned mer. Tydligen kan man göra ailoi även i matberedare eller stavmixer, men jag fortsätter röra förhand. Jag gör så lite åt gången, så det är inget jobb direkt. Det här är en enkel sats förresten som lät kan dubblas... eller mer. ;)

Till detta åt vi en klassisk sallad med isberg, gurka och tomat och sedan en ljummen bönsallad med rödlök, gröna bönor och kidneybönor.

Söndag lunch:

Varma mackor

Ingen närmare beskrivning nödvändig gissar jag. Klassiska med skinka, ost, lök och tomat.

Söndag middag:

Basmatiris och fiskbiffar med sötsur chilisås.

Jättegott! Tinade ett paket fryst sej och skar i bitar. Kokade i en djup panna med fiskbuljong i kanske fem minuter. Mosade ned den kokta fisken med en gaffel i en skål, kryddade med salt, peppar, lite chilipulver, lite curry och lite persillade. Sen hade jag tänkt att riva ned lite citronskal, vilket nog hade blivit gott. Men citronen var slut hemma hos oss sådär på söndags eftermiddagen, så jag droppade ned lite pressad citron från flaska istället. Hackade en halv gul lök och två klyftor vitlök, ned med det till fisken. I med ett ägg och lite drygt en halv deciliter med matgrädde. Sedan rörde jag i ströbröd, i dl, och lät det svälla en kort stund. Stekte fiskbiffarna i ganska generöst med olja, en tre fyra minuter på varje sida.

Wokade lite grönsaker till - strimlad vitkål, morot och bitar av broccoli. Sen åt vi det med ris och sötsur chilisås, barnens favorit!

Mackisar

Nu hoppas jag att jag inte trampar allt för hårt på någon öm tå, för detta är faktiskt inte menat som kritik, utan är en uppriktig undran. Det är något som jag funderat över länge och inte för mitt liv lista ut varför! Det handlar om makaroner. Snabbmakaroner.

Nu är jag inte näringsexpert på något vis, men vanligt enkelt sunt förnuft säger mig att det inte kan vara bra när man behandlar pastan så att den ska gå fortare att koka. Någonting lär ju förändras kemiskt, pastan måste ju även gå fortare för kroppen att bryta ned. Och det leder till att mättnadskänslan förkortas betydligt = hungrig snart igen. Helt enkelt ett sämre livsmedel än vanlig pasta. Håller ni med?

Men även om vi struntar i allt det där, så kommer vi till mitt riktigt stora frågetecken - varför? Är det godare än annan pasta? Tycker man inte det så ställer jag mig ännu mer frågande, för det kan inte vara koktiden som är avgörande. Oavsett om du kokar vanlig pasta eller snabbmakaroner så måste du ju koka upp pastavattnet, sedan tar snabbmakaronerna 3 minuter och vanliga makaroner 7-8 minuter. Det är en skillnad på max 5 minuter. 5 minuter! Är det verkligen så bråttom? Och vad har man så bråttom till?

Jag fattar att man kommer rusande hem från jobb, dagis och skola. Med trötta, hungriga och gnällande barn som fick spader redan i kvartersbutiken där man stod och svettades över kvällens middag - igen. Väl innanför dörren med matkassar, barn, väskor och ytterkläder som ska av så har man redan glömt tanken på näringsriktig gourmé-middag och är mer inställd på utfodring. Snabbmakaroner, färdiga köttbullar och ketchupflaskan blir den perfekta räddningen. Men fem minuter är faktiskt ingenting! Under den tiden hinner du tina lite frysta grönsaker i micron, öppna en burk majs och kanske skiva gurka. Och en tallrik med färdiga köttbullar, vanliga makaroner, grönsaker och ketchup är ju en så mycket bättre middag. Eller strunta i grönsakerna, ta de fem minuterna till att jaga på ungarna att hänga plocka upp sina jackor från hallgolvet, till att plocka i diskmaskinen eller bara stanna upp och pussa på make och barn en stund. Och så äter du sedan riktiga, välsmakande makaroner med köttbullarna och ketchupen.

Min tes om varför är att det oftast sker på vana. De flesta av oss småbarnsföräldrar har inte tid att fundera över våra inköp när vi står där i stora matvarubutiken. Kanske har vi ett par huliganer med oss som "hjälpredor" eller så väntar kaoset på oss där hemma. Vi kör den vanliga rundan i affären och plockar på oss det vi brukar köpa, vi hinner inte stanna upp vid pasta hyllan och fundera över makaron-sorten. Och med tanke på hur upplägget med pasta ser ut i "min" butik iaf, så säljer de nog en hel del snabbmakaroner. Lika stor del av hyllan som det står annan pasta på - skruvar, pennor, osv - lika stor hyllplats har snabbmakaronerna. Dessutom står de närmst i gången, så att man lätt kan slita åt sig ett paket i sin fart mot mjölken.

Mitt förslag - köp vanliga makaroner. Det behöver inte vara fullkornsvarianten. Även om vi vuxna ofta behöver mer fibrer i vår mat, så har barnen inte samma behov. Köp IdealMakaroner, eller mina favoriter Gammeldagsa IdealMakaroner. Smaken enbart är värt de där extra minuterna - jag lovar!


Foto: www.fotoakuten.se